Snorkallt och illblåst var det i morse utanför Enköping, riktigt vinterväder! Det var så kallt att en exteriörbeskrivning fick avslutas inomhus i förrummet till Boglösa bygdegård för att varken hund eller människor hade lust att vara utomhus längre...
Ändå var vi ( tror jag) 55 styckna som hade kommit. Det var ett bra årsmöte. 20 collies hade en korningsplakett att hämta, två uppfödare var sitt korningsdiplom. En viltspårschampion och en Tjänstehund fick sina utmärkelser, sedan kom alla vandringspriserför Årets Bästa tävlande hund. Årets Rallyhund delades ut för första gången och en uppfödare fick hämta sitt pris för bästa MH-värden på kull född 2009, MH-beskriven förra året. En annan uppfödare har också skänkt ett vandringspris till dels hund med bästa visade vallanlag, dels uppfödare till hund med bästa vallanlag - bra initiativ! Det ska börja delas ut fr o m nästa år och ska bli jättespännande att följa.
Inledningsvis berättade klubbens ordförande Meta C att medlemsantalet stiger igen, bl a för att klubbens facebooksida slår igenom med information om SCK:s verksamhet och om collien. Vidare att alla är välkomna att mejla frågor och synpunkter till arbetsgruppen för Projektet Mentalt Sund Collie: om funderingar, fråga bara!
Projektet fortsätter - alla fick väl det extra Colliebladet med information i veckan? Styrelsen fick årsmötets förtroende att vid behov utan årsmötesbeslut ändra i valphänvisningsregler alltersom indexberäkning av avelsvärde fortsätter fr o m nu fram tills 2014. Meta C omvaldes enhälligt som ordförande för klubben på ett år, verksamhetsberättelse och verksamhetsplan antogs och alla som var med verkade glada över klubbens utveckling. Det fanns frågor där det var diskussion, men diskussion är en sak och gräl en annan och om man är överens om huvudriktningen för resan är det inte katastrof om inte alla är komplett ense om hur de enskilda stegen ska se ut!
Jag tycker att vår rasklubb är imponerande. Grattis varenda människa, uppfödare eller hundägare, som lyckats så bra. Men framför allt: Grattis, collies!
Bättre tider väntar!
Bodil Carlsson
lördag 31 mars 2012
fredag 30 mars 2012
IDAG OCH I MORGON
Nästa gång jag hör någon säga att det är de framgångsrika uppfödarna som ska ges utrymme i en rasklubb kommer jag inte att bli imponerad.
Framgång för några uppfödare har alldeles för ofta betytt tillbakagång för rasen - i hälsa, mentalitet eller användbarhet.
Rasklubbar är inte till för att vara annonspelare för uppfödare eller för att skapa efterfrågan på hundar.
Om man tänker på att det föds runt 500 reggade collies i bara Sverige på ett år och att varje hund kan förväntas ha ett genomsnittligt liv på tio år, så blir det ett stort antal sammanlagda hundår. Ingen enskild person kan ha överblick över så många hundår. Inte ens med den bästa vilja i världen och den mest samvetsgranna uppföljning kan en enskild uppfödare hålla koll på alla dessa hundars olika sidor och egenskaper. Det kan ingen valpköpare heller.
En rasklubb kan däremot samla ihop och sammanställa mycket av den informationen. En rasklubb kan skapa en överblick bakåt och över nuläget, ta upp en diskussion om vad som är bra hos hundarna och vad som inte är det och vad som behöver göras något åt. Utan uppfödare går inte det arbetet att genomföra, utan valpköpare som är delaktiga och vet att man lyssnar på dem går det inte heller.
Läste ni Staffan Thormans ledare i veckans nummer av Brukshunden? Han skriver om utgångsläget, de gamla tankarna om hundar och hundträning, och om de stora förändringarna som redan är på väg. Hundar som "sportredskap" för tävlingsinriktade, hundar som "biologiska dockor" för andra, men också hundar som kan utvecklas att bli servicehundar, biosensorer (näsjobbare på hög nivå) och brukshundar på nya sätt än de vi har vant oss att tänka på. Vi lär oss helt enkelt så väldigt mycket nytt om biologi, genetik, om hur hundars hjärnor kan användas, att vi kommer att se både nya möjligheter och "svåra bekymmer av biologisk och etisk art" med våra hundar. Jag gissar att Thorman menar det alltför slutna, smala, släktskapsavlade begreppet "ren ras", att han tänker på anhopningen vissa sjukdomar och mentala problem inom vissa raser som är en direkt och faktiskt förutsägbar konsekvens att sättet som man har avlat på. Jag tror att han menar exteriöraveln som gör hundar alltmer befängt fysiskt olika varandra och alltmer lika på insidan. Jag tror att han tänker på hundutseenden som kan drivas hur långt som helst av människor som tävlar mot varandra i små slutna grupper... och som faktiskt styr aveln och därmed valmöjligheterna för väldigt många av oss andra.
Jag tror att om man vill ha de rena raserna kvar, får alla vi som uppskattar dem ta och tänka till. Vi måste se till att de stamboksförda, reggade hundarna står för något!
Folk är faktiskt varken blinda eller korkade. De flesta kan se att en modern utställningsschäfer har något fel på bakre kroppshalvan och på sina bakbensrörelser. De flesta kan se att en collie som skakar och dreglar för att det skjuts några skott ett par kilometer bort inte är en lycklig hund. Rasklubbarnas uppgift kan aldrig vara att försöka slå i folk att sådant är önskvärda, rastypiska drag, eller åtminstone inget problem.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt med folk som går på bullshit längre.
Renrasiga hundar kommer ur hundtyper som modellerades fram under många hundra år för att fungera och bete sig på olika sätt. De har olika insida. De har olika användbarhet. Var och en av dem är en riktigt bra idé!
En rasklubb ska ta vara på den lysande idé som är en hundtyp, t ex en collie - en följsam, smart och vänlig själ med stor känslomässig kontakyta mot människor - och bevara den. Hoppas att vi ses, så många som möjligt, på SCK:s årsmöte i morron!
Bodil Carlsson
Framgång för några uppfödare har alldeles för ofta betytt tillbakagång för rasen - i hälsa, mentalitet eller användbarhet.
Rasklubbar är inte till för att vara annonspelare för uppfödare eller för att skapa efterfrågan på hundar.
Om man tänker på att det föds runt 500 reggade collies i bara Sverige på ett år och att varje hund kan förväntas ha ett genomsnittligt liv på tio år, så blir det ett stort antal sammanlagda hundår. Ingen enskild person kan ha överblick över så många hundår. Inte ens med den bästa vilja i världen och den mest samvetsgranna uppföljning kan en enskild uppfödare hålla koll på alla dessa hundars olika sidor och egenskaper. Det kan ingen valpköpare heller.
En rasklubb kan däremot samla ihop och sammanställa mycket av den informationen. En rasklubb kan skapa en överblick bakåt och över nuläget, ta upp en diskussion om vad som är bra hos hundarna och vad som inte är det och vad som behöver göras något åt. Utan uppfödare går inte det arbetet att genomföra, utan valpköpare som är delaktiga och vet att man lyssnar på dem går det inte heller.
Läste ni Staffan Thormans ledare i veckans nummer av Brukshunden? Han skriver om utgångsläget, de gamla tankarna om hundar och hundträning, och om de stora förändringarna som redan är på väg. Hundar som "sportredskap" för tävlingsinriktade, hundar som "biologiska dockor" för andra, men också hundar som kan utvecklas att bli servicehundar, biosensorer (näsjobbare på hög nivå) och brukshundar på nya sätt än de vi har vant oss att tänka på. Vi lär oss helt enkelt så väldigt mycket nytt om biologi, genetik, om hur hundars hjärnor kan användas, att vi kommer att se både nya möjligheter och "svåra bekymmer av biologisk och etisk art" med våra hundar. Jag gissar att Thorman menar det alltför slutna, smala, släktskapsavlade begreppet "ren ras", att han tänker på anhopningen vissa sjukdomar och mentala problem inom vissa raser som är en direkt och faktiskt förutsägbar konsekvens att sättet som man har avlat på. Jag tror att han menar exteriöraveln som gör hundar alltmer befängt fysiskt olika varandra och alltmer lika på insidan. Jag tror att han tänker på hundutseenden som kan drivas hur långt som helst av människor som tävlar mot varandra i små slutna grupper... och som faktiskt styr aveln och därmed valmöjligheterna för väldigt många av oss andra.
Jag tror att om man vill ha de rena raserna kvar, får alla vi som uppskattar dem ta och tänka till. Vi måste se till att de stamboksförda, reggade hundarna står för något!
Folk är faktiskt varken blinda eller korkade. De flesta kan se att en modern utställningsschäfer har något fel på bakre kroppshalvan och på sina bakbensrörelser. De flesta kan se att en collie som skakar och dreglar för att det skjuts några skott ett par kilometer bort inte är en lycklig hund. Rasklubbarnas uppgift kan aldrig vara att försöka slå i folk att sådant är önskvärda, rastypiska drag, eller åtminstone inget problem.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt med folk som går på bullshit längre.
Renrasiga hundar kommer ur hundtyper som modellerades fram under många hundra år för att fungera och bete sig på olika sätt. De har olika insida. De har olika användbarhet. Var och en av dem är en riktigt bra idé!
En rasklubb ska ta vara på den lysande idé som är en hundtyp, t ex en collie - en följsam, smart och vänlig själ med stor känslomässig kontakyta mot människor - och bevara den. Hoppas att vi ses, så många som möjligt, på SCK:s årsmöte i morron!
Bodil Carlsson
torsdag 29 mars 2012
INTE SÅ ANSPÅKSLÖST
Så vad hände egentligen?
Frågar ni facebookgruppen och de filmade uttalandena från de som kallar sig gräsrötter och från de som som kallar sig talesmän för gräsrötter, så slog KC till med något alldeles oväntat, onödigt, oerhört och provocerande, som dessutom utfördes brutalt och rent grymt, både mot hundarna och deras utställare. Samma ord återkommer gång på gång. Återigen förödmjukades hela raser och utsågs till måltavlor. Uppfödare kände att deras livsverk slogs i spillror. Varför? Oberoende veterinärer genomförde en allmän hälsokontroll av BoB-vinnare!
Det gällde femton raser, som har stått på observationslistan i flera år. Varenda en har avlats för exteriöra särdrag, som medför bekymmer för ögon eller hud eller andningsvägar eller rörelseförmåga eller alltsammans på en gång. Det är basset, blodhund, chow chow, clumber spaniel, dogue de bordeaux, schäfer, mastiff, napolitansk mastiff, pekines, shar-pei, St bernhard, mops och – igen av helt annan anledning, nämligen hårväxthatarnas framfart – Chinese Crested.
Rasklubbarnas representanter informerades i förväg vid flera möten med KC om vad som skulle ske. Veterinärerna utsågs som frivilliga efter ett upprop i engelska veterinärförbundets medlemstidning och valdes bland allmänpraktiserande rasklubbsfristående veterinärer med lång erfarenhet – sådana som ser hundar av alla tänkbara raser på sin mottagning varje dag. Veterinärerna skulle göra en allmän hälsobedömning, inte en specialistundersökning, och de fick använda bara ögon och händer, inte instrument. Varje hund skulle de bedöma utifrån att den var en HUND - inte ett exempel på en rasstandard.
Inget av detta kan ha varit okänt för de berörda rasklubbarnas representanter. Om det var okänt för de som ställde ut de femton raserna, så beror det inte på att det saknades möjlighet att få information.
Sex av femton raser fälldes i veterinärkontrollerna och precis hela världen stannade – av facebookraseriet att döma. Sedan hände saker och ting väldigt fort. Tre dagar senare hölls protestmötet, alldeles spontant, organiserat i en handvändning och buret av massornas vrede... sägs det. Personligen funderar jag på om det inte snarare var så, att en del personer hade kommit överens om beredskap för att upprepa hårsprejsrevolten – om det nu skulle bli så att KC satte handling bakom orden och verkligen gjorde vad de hade talat om att de skulle göra.
Internationellt sett är hundaveln en mångmiljardindustri. Ledande grupper med goda placeringar i rasklubbarna har varit vana vid att använda de stora utställningarna som visningsmontrar och rasklubbarna som annonsplatser så länge att de inte tänker finna sig i någon ändring. De vill att kennelklubben ska fortsätta hålla klaffen och leverera.
”Our wish is to have a kennel club that fosters the interests of the breeders, the exhibitors and the judges that support it. We are their customers.” ”Vår önskan är att ha en kennelklubb som främjar intressena hos uppfödarna, utställarna och domarna som stödjer klubben. Vi är deras kunder.” (Andrew Brace i sitt tal på mötet den 16 mars)
Som ni ser finns inte ett ord om hundar (eller, bevars, valpköpare) med. Men det är ju inte heller hundar det handlar om i de här sammanhangen. Om hundarna hade varit huvudsaken, hade ingen ras någonsin behövt fristående veterinär besiktning!
Som avslutning – och för att ingen ska tycka att jag hackar på Mr Gadsby, som jag faktiskt börjar tycka är underhållande – låt mig presentera Tony Taylor, ännu en av de fjorton! Mr Taylor är domare, bl a på bulldog, och rasspecialist på clumber spaniel. Han föder dessutom naturligtvis själv upp clumber. Han har varit medlem i olika rasklubbars kommittéer. Hans hustru Maureen, domare på clumber hon också, råkar vara den som skriver raskrönikan för clumber spaniel i Dog World. Den ras som Mr Taylor anser inte behöver veterinärbedömas på utställningar ser ut så här:
Mr Taylor, Mr Freer, den PR-mässigt skicklige vän Mr Gadsby och de andra tror att de väntar på att Kennelklubben ska vika ner sig.
Själv tror jag att de väntar på djurskyddslagstiftningen. Och jag börjar hoppas på att de inte behöver vänta länge.
Bodil Carlsson
Frågar ni facebookgruppen och de filmade uttalandena från de som kallar sig gräsrötter och från de som som kallar sig talesmän för gräsrötter, så slog KC till med något alldeles oväntat, onödigt, oerhört och provocerande, som dessutom utfördes brutalt och rent grymt, både mot hundarna och deras utställare. Samma ord återkommer gång på gång. Återigen förödmjukades hela raser och utsågs till måltavlor. Uppfödare kände att deras livsverk slogs i spillror. Varför? Oberoende veterinärer genomförde en allmän hälsokontroll av BoB-vinnare!
Det gällde femton raser, som har stått på observationslistan i flera år. Varenda en har avlats för exteriöra särdrag, som medför bekymmer för ögon eller hud eller andningsvägar eller rörelseförmåga eller alltsammans på en gång. Det är basset, blodhund, chow chow, clumber spaniel, dogue de bordeaux, schäfer, mastiff, napolitansk mastiff, pekines, shar-pei, St bernhard, mops och – igen av helt annan anledning, nämligen hårväxthatarnas framfart – Chinese Crested.
Rasklubbarnas representanter informerades i förväg vid flera möten med KC om vad som skulle ske. Veterinärerna utsågs som frivilliga efter ett upprop i engelska veterinärförbundets medlemstidning och valdes bland allmänpraktiserande rasklubbsfristående veterinärer med lång erfarenhet – sådana som ser hundar av alla tänkbara raser på sin mottagning varje dag. Veterinärerna skulle göra en allmän hälsobedömning, inte en specialistundersökning, och de fick använda bara ögon och händer, inte instrument. Varje hund skulle de bedöma utifrån att den var en HUND - inte ett exempel på en rasstandard.
Inget av detta kan ha varit okänt för de berörda rasklubbarnas representanter. Om det var okänt för de som ställde ut de femton raserna, så beror det inte på att det saknades möjlighet att få information.
Sex av femton raser fälldes i veterinärkontrollerna och precis hela världen stannade – av facebookraseriet att döma. Sedan hände saker och ting väldigt fort. Tre dagar senare hölls protestmötet, alldeles spontant, organiserat i en handvändning och buret av massornas vrede... sägs det. Personligen funderar jag på om det inte snarare var så, att en del personer hade kommit överens om beredskap för att upprepa hårsprejsrevolten – om det nu skulle bli så att KC satte handling bakom orden och verkligen gjorde vad de hade talat om att de skulle göra.
Internationellt sett är hundaveln en mångmiljardindustri. Ledande grupper med goda placeringar i rasklubbarna har varit vana vid att använda de stora utställningarna som visningsmontrar och rasklubbarna som annonsplatser så länge att de inte tänker finna sig i någon ändring. De vill att kennelklubben ska fortsätta hålla klaffen och leverera.
”Our wish is to have a kennel club that fosters the interests of the breeders, the exhibitors and the judges that support it. We are their customers.” ”Vår önskan är att ha en kennelklubb som främjar intressena hos uppfödarna, utställarna och domarna som stödjer klubben. Vi är deras kunder.” (Andrew Brace i sitt tal på mötet den 16 mars)
Som ni ser finns inte ett ord om hundar (eller, bevars, valpköpare) med. Men det är ju inte heller hundar det handlar om i de här sammanhangen. Om hundarna hade varit huvudsaken, hade ingen ras någonsin behövt fristående veterinär besiktning!
Som avslutning – och för att ingen ska tycka att jag hackar på Mr Gadsby, som jag faktiskt börjar tycka är underhållande – låt mig presentera Tony Taylor, ännu en av de fjorton! Mr Taylor är domare, bl a på bulldog, och rasspecialist på clumber spaniel. Han föder dessutom naturligtvis själv upp clumber. Han har varit medlem i olika rasklubbars kommittéer. Hans hustru Maureen, domare på clumber hon också, råkar vara den som skriver raskrönikan för clumber spaniel i Dog World. Den ras som Mr Taylor anser inte behöver veterinärbedömas på utställningar ser ut så här:
Mr Taylor, Mr Freer, den PR-mässigt skicklige vän Mr Gadsby och de andra tror att de väntar på att Kennelklubben ska vika ner sig.
Själv tror jag att de väntar på djurskyddslagstiftningen. Och jag börjar hoppas på att de inte behöver vänta länge.
Bodil Carlsson
onsdag 28 mars 2012
SAMMA STRÅ: en anspråkslös förhistoria
Michael Gadsby drar sitt strå till stacken i bråket efter Cruft´s 2012. Det gjorde han efter Cruft´s 2011 också, även om inte lika många känner till det. Det är i stort sett samma gamla strå han drar på den här gången också.
Så här var det.
I ett antal år hade engelska KC just för Cruft´s den regeln, att hundar av vissa pälsraser skulle testas för att utesluta skadliga eller pälsförändrande ämnen använda av alltför förhoppningsfulla ägare. Det gick till så, att veterinärer kammade igenom vinnarpälsarna och sedan skickades stråna på analys. Det har rört bichon frisé, pudel, och en del annat pälsigt – plus den lilla Chinese Crested, där veterinärerna tittade efter hudskador, eftersom det kunde finnas risk att de förhoppningsfulla tvärtom gick lite för hårt fram med rakhyvel och hårborttagningsmedel för att skulptera fram den önskade kontrasten mellan hårlös hud och ymnig hårväxt. Det naturen inte har vett på att fixa fram får man ju hjälpa den med, inte sant?
Regeln gillades INTE. Strunt samma att Cruft´s är KC:s alldeles egna tävling, som de i princip kan sätta vilka regler de vill för. Strunt samma att den som inte håller med har full frihet att avstå från tävlingen. Strunt samma att åskådarna på diverse andra utställningar noterat drivande skyar av parfymdofter och talkpartiklar och hårsprej från pälsrasernas lilla vrå och inte riktigt uppskattade vad de såg – vilket gissningsvis är skälet till att KC införde sin regel för sin egen viktigaste utställning. Enligt principen att man måste hålla rent framför den egna dörren.
Strunt samma principer hit och dit – förutom principen att utställare/uppfödare har rätt att göra som de vill! Tyckte en hel del utställare/uppfödare. Så vem åtog sig att föra deras talan, om inte Michael Gadsby?
Michael Gadsby skrev en petition till engelska KC. Den kom efter en del ståhej upp på KC:s årsmöte 2011. Ärendet var så känsligt att Dog World hamnade i onåd för att ha nämnt saken, om jag inte minns fel. Beslutet blev att testerna skulle upphöra och enligt en del engelska källor var detta med i bakgrunden till Ronnie Irvings beslut att lämna ordförandeposten. Läs petitionen HÄR och lägg märke till hur den är upplagd!
Mr Gadsby säger inledningsvis, att KC ju ansluter sig utställningsuppfödarnas åsikt att hundar ska leva fria och rörliga liv. Låt oss alla hoppas, att KC äntligen har sett ljuset och håller med show-folket om detta... ehh?
Sedan kommer punkt1) Det är ORÄTTVIST att bara några få hundar ska ryckas fram för granskning! Varför inte alla 20 000?
2) Granskningen skedde på ett GRYMT sätt MOT HUNDARNA!
3) Granskningen FÖRÖDMJUKADE HELA RASER!
4) Granskningen var PLÅGSAM för utställarna!
5) Granskningen var SÄRSKILT PLÅGSAM för vinnarna!*
6) Granskningen var EXTREMT SÄRSKILT PLÅGSAM för utländska vinnare!**
Och så paradargumentet: NÄR HÄLSAN HOS HUNDARNA ÄR SÅ MYCKET VIKTIGARE, VARFÖR LÄGGA NER TID PÅ DET HÄR?
På Cruft´s 2012 tar Kennelklubben äntligen fasta på det där sista och visar – på sin egen utställning, enligt egna väl kungjorda regler, efter upprepade möten med representanter för de 15 berörda raserna – att de faktiskt har bestämt sig för att just prioritera hälsan. Veterinärer får titta på BoB-hundarna för att se att deras kroppar är OK för en hund att leva i. Så vad gör Mr Gadsby och hans tretton vänner nu?
Säger samma sak – punkt efter punkt – en gång till.
Bodil Carlsson
*Att frånryckas glädjen över att ha VUNNIT, förstår ni, det är det svåra... Den gråtfärdiga 80-åriga damen, som behövde tröstas och stöttas av andra utställare efter stressen och förödmjukelsen att ha fått sin hund kammad av veterinärer, är en höjdare. Jag tvivlar inte på att hon existerar. Hon finns säkert. Men jag sätter en hundring på att anledningen till att hon är med i Mr Gadsbys petition är att hon är hjärtekniparen i hans storyupplägg.
** Läs om den stackars svenska damen, som bara talade ”broken English” och (tänker man sig) utan att förstå varför släpades till veterinärkamningens skamvrå av sju kostymklädda män!
Hur upprörande är inte allt detta för känslorna?
Så här var det.
I ett antal år hade engelska KC just för Cruft´s den regeln, att hundar av vissa pälsraser skulle testas för att utesluta skadliga eller pälsförändrande ämnen använda av alltför förhoppningsfulla ägare. Det gick till så, att veterinärer kammade igenom vinnarpälsarna och sedan skickades stråna på analys. Det har rört bichon frisé, pudel, och en del annat pälsigt – plus den lilla Chinese Crested, där veterinärerna tittade efter hudskador, eftersom det kunde finnas risk att de förhoppningsfulla tvärtom gick lite för hårt fram med rakhyvel och hårborttagningsmedel för att skulptera fram den önskade kontrasten mellan hårlös hud och ymnig hårväxt. Det naturen inte har vett på att fixa fram får man ju hjälpa den med, inte sant?
Regeln gillades INTE. Strunt samma att Cruft´s är KC:s alldeles egna tävling, som de i princip kan sätta vilka regler de vill för. Strunt samma att den som inte håller med har full frihet att avstå från tävlingen. Strunt samma att åskådarna på diverse andra utställningar noterat drivande skyar av parfymdofter och talkpartiklar och hårsprej från pälsrasernas lilla vrå och inte riktigt uppskattade vad de såg – vilket gissningsvis är skälet till att KC införde sin regel för sin egen viktigaste utställning. Enligt principen att man måste hålla rent framför den egna dörren.
Strunt samma principer hit och dit – förutom principen att utställare/uppfödare har rätt att göra som de vill! Tyckte en hel del utställare/uppfödare. Så vem åtog sig att föra deras talan, om inte Michael Gadsby?
Michael Gadsby skrev en petition till engelska KC. Den kom efter en del ståhej upp på KC:s årsmöte 2011. Ärendet var så känsligt att Dog World hamnade i onåd för att ha nämnt saken, om jag inte minns fel. Beslutet blev att testerna skulle upphöra och enligt en del engelska källor var detta med i bakgrunden till Ronnie Irvings beslut att lämna ordförandeposten. Läs petitionen HÄR och lägg märke till hur den är upplagd!
Mr Gadsby säger inledningsvis, att KC ju ansluter sig utställningsuppfödarnas åsikt att hundar ska leva fria och rörliga liv. Låt oss alla hoppas, att KC äntligen har sett ljuset och håller med show-folket om detta... ehh?
Sedan kommer punkt1) Det är ORÄTTVIST att bara några få hundar ska ryckas fram för granskning! Varför inte alla 20 000?
2) Granskningen skedde på ett GRYMT sätt MOT HUNDARNA!
3) Granskningen FÖRÖDMJUKADE HELA RASER!
4) Granskningen var PLÅGSAM för utställarna!
5) Granskningen var SÄRSKILT PLÅGSAM för vinnarna!*
6) Granskningen var EXTREMT SÄRSKILT PLÅGSAM för utländska vinnare!**
Och så paradargumentet: NÄR HÄLSAN HOS HUNDARNA ÄR SÅ MYCKET VIKTIGARE, VARFÖR LÄGGA NER TID PÅ DET HÄR?
På Cruft´s 2012 tar Kennelklubben äntligen fasta på det där sista och visar – på sin egen utställning, enligt egna väl kungjorda regler, efter upprepade möten med representanter för de 15 berörda raserna – att de faktiskt har bestämt sig för att just prioritera hälsan. Veterinärer får titta på BoB-hundarna för att se att deras kroppar är OK för en hund att leva i. Så vad gör Mr Gadsby och hans tretton vänner nu?
Säger samma sak – punkt efter punkt – en gång till.
Bodil Carlsson
*Att frånryckas glädjen över att ha VUNNIT, förstår ni, det är det svåra... Den gråtfärdiga 80-åriga damen, som behövde tröstas och stöttas av andra utställare efter stressen och förödmjukelsen att ha fått sin hund kammad av veterinärer, är en höjdare. Jag tvivlar inte på att hon existerar. Hon finns säkert. Men jag sätter en hundring på att anledningen till att hon är med i Mr Gadsbys petition är att hon är hjärtekniparen i hans storyupplägg.
** Läs om den stackars svenska damen, som bara talade ”broken English” och (tänker man sig) utan att förstå varför släpades till veterinärkamningens skamvrå av sju kostymklädda män!
Hur upprörande är inte allt detta för känslorna?
tisdag 27 mars 2012
EN ANSPRÅKSLÖS MAN 2)
Är det allt? Svårt att svara på. Mr Gadsby verkar ha mycket på gång. Nätet har gott om referenser till honom. Han dyker upp i olika länder och dömer och ibland ser man ett glädjerop, när någons hund har vunnit för ingen mindre än Michael Gadsby!
Hundar från Afterglow hittar man lite varstans. På en rottiskennel som påstås vara norsk finns en cockertik från Gadsby, som vid det här laget redan är champion på Cypern och i Bulgarien och siktar in sig på mera. Någon annanstans finns en stilfull afghan, som redan börjat plocka hem sina vinster. I Australien finns en mops, född 2003, vars pappa blev champion i sju olika europeiska länder – en berest liten hund – medan modern var polsk championessa. Ingendera heter Afterglow i efternamn, men det gör hunden själv och Michael Gadsby tackas högtidligt för exporten. Det är en så framstående hund med en ”tightly inbred pedigree” som gör att han ”stamps his excellent qualities on all his progeny.” Bevis: ”Sire of BIS winning progeny”.
Hunden är ny, men tanken gammal: inavla och du får en hund som ”stämplar” sina avkommor – och då vinner de ju. Vilket är vad det hela går ut på, inte sant? Hunduppfödningens utveckling på senare år har kanske gett ordet ”globalisering” ett nytt ansikte, plattnosat i det här fallet, men grunden består.
Ointressant vem som äger mopsen, som kanske vid det här laget samlats till sina blåblodiga fäder. Men vem äger UK Top Italian Spinoni bitch 2009? Jo, det gör en mrs X... ihop med mr Gadsby. Vem äger Petit Basset Griffon Vendeé på kennel Y? Jo, det gör någon annan... ihop med mr Gadsby. Det vill säga – Gadsby äger PBGV-hundarna, andre kennelägaren en annan ras, så när det avlas på PBGV på den kenneln heter kullarna inte Afterglow utan Y.
Och Z sitter uppe i Skottland och legitimerar sig sig så här.
“I AM A SMALL SHOWING AND BREEDING KENNEL FROM THE NORTH EAST OF SCOTLAND. I WORK SIDE BY SIDE WITH MICHAEL GADSBY AND JASON LYNN FROM THE WORLD FAMOUS KENNEL AFTERGLOW.
photo by: LISA CROFT- ELLIOTT"
/Fotot visar en pudeltik som/
“... GAINED HER TITLE AT JUST 23 MONTHS OLD. SHE IS BY THE WORLD FAMOUS USA/UK CH AFTERGLOW THE BIG TEASE X UK CH MAGIN BEDAZZLED. OWNED,PREPARED AND LOVED BY D T, M GADSBY & J LYNN
***** SHE HAS BEEN MATED TOO UK CH DEL ZARZOSO SALVAME FROM AFTERGLOW 9CC`S TO DATE, DINO IS THE no1 STANDARD POODLE IN UK 2011 AND THE no1 UTILTIY DOG IN BRITAIN, A MULTI ALL BREED BIS WINNER IN 2011, LITTER IS DUE END OF OCTOBER 2011. BOOKINGS TAKEN NOW FOR SHOW PROSPECTS AND COMPANIONS *****
Z deläger en tik efter Afterglows berömda storvinnare och parar henne med en dito hane, såvitt jag förstår helägd av Afterglow. Den kullen lär inte komma med på listan över Gadsby-uppfödningar, även om den är Afterglow högt och lågt. Michael Gadsby kanske har fått en så välutecklad känsla för samarbetsprojekt att det har blivit lite svårt att bedöma omfattningen av hans uppfödning?
(Såg ni förresten namnet på fotografen? Lisa Croft-Elliott fotar hund och gör det bra. Hon är professionell fotograf och journalist och har tagit en del snygga bilder på bl a Gadsbys hundar. Hon är också samtidigt uppfödare, utställare och domare. Och liksom Michael Gadsby ett av de fjorton namnen i styrgruppen mot KC:s veterinärkontroller.)
Bodil Carlsson
Hundar från Afterglow hittar man lite varstans. På en rottiskennel som påstås vara norsk finns en cockertik från Gadsby, som vid det här laget redan är champion på Cypern och i Bulgarien och siktar in sig på mera. Någon annanstans finns en stilfull afghan, som redan börjat plocka hem sina vinster. I Australien finns en mops, född 2003, vars pappa blev champion i sju olika europeiska länder – en berest liten hund – medan modern var polsk championessa. Ingendera heter Afterglow i efternamn, men det gör hunden själv och Michael Gadsby tackas högtidligt för exporten. Det är en så framstående hund med en ”tightly inbred pedigree” som gör att han ”stamps his excellent qualities on all his progeny.” Bevis: ”Sire of BIS winning progeny”.
Hunden är ny, men tanken gammal: inavla och du får en hund som ”stämplar” sina avkommor – och då vinner de ju. Vilket är vad det hela går ut på, inte sant? Hunduppfödningens utveckling på senare år har kanske gett ordet ”globalisering” ett nytt ansikte, plattnosat i det här fallet, men grunden består.
Ointressant vem som äger mopsen, som kanske vid det här laget samlats till sina blåblodiga fäder. Men vem äger UK Top Italian Spinoni bitch 2009? Jo, det gör en mrs X... ihop med mr Gadsby. Vem äger Petit Basset Griffon Vendeé på kennel Y? Jo, det gör någon annan... ihop med mr Gadsby. Det vill säga – Gadsby äger PBGV-hundarna, andre kennelägaren en annan ras, så när det avlas på PBGV på den kenneln heter kullarna inte Afterglow utan Y.
Och Z sitter uppe i Skottland och legitimerar sig sig så här.
“I AM A SMALL SHOWING AND BREEDING KENNEL FROM THE NORTH EAST OF SCOTLAND. I WORK SIDE BY SIDE WITH MICHAEL GADSBY AND JASON LYNN FROM THE WORLD FAMOUS KENNEL AFTERGLOW.
photo by: LISA CROFT- ELLIOTT"
/Fotot visar en pudeltik som/
“... GAINED HER TITLE AT JUST 23 MONTHS OLD. SHE IS BY THE WORLD FAMOUS USA/UK CH AFTERGLOW THE BIG TEASE X UK CH MAGIN BEDAZZLED. OWNED,PREPARED AND LOVED BY D T, M GADSBY & J LYNN
***** SHE HAS BEEN MATED TOO UK CH DEL ZARZOSO SALVAME FROM AFTERGLOW 9CC`S TO DATE, DINO IS THE no1 STANDARD POODLE IN UK 2011 AND THE no1 UTILTIY DOG IN BRITAIN, A MULTI ALL BREED BIS WINNER IN 2011, LITTER IS DUE END OF OCTOBER 2011. BOOKINGS TAKEN NOW FOR SHOW PROSPECTS AND COMPANIONS *****
Z deläger en tik efter Afterglows berömda storvinnare och parar henne med en dito hane, såvitt jag förstår helägd av Afterglow. Den kullen lär inte komma med på listan över Gadsby-uppfödningar, även om den är Afterglow högt och lågt. Michael Gadsby kanske har fått en så välutecklad känsla för samarbetsprojekt att det har blivit lite svårt att bedöma omfattningen av hans uppfödning?
(Såg ni förresten namnet på fotografen? Lisa Croft-Elliott fotar hund och gör det bra. Hon är professionell fotograf och journalist och har tagit en del snygga bilder på bl a Gadsbys hundar. Hon är också samtidigt uppfödare, utställare och domare. Och liksom Michael Gadsby ett av de fjorton namnen i styrgruppen mot KC:s veterinärkontroller.)
Bodil Carlsson
måndag 26 mars 2012
EN ANSPRÅKSLÖS MAN
I kavajklädd femtioårsålder är Michael Gadsby Crufts-upprorets spänstige yngling.Han gör ett behagligt intryck. Vänlig röst. Ledig elegans i gesten som uppgivet stryker håret ur pannan. Stillsamt frågande inför oresonliga KC:s påhitt. Vaffö gör de på detta viset? Alla vet ju att sjuka hundar inte vinner. Självklart har vi utställningsuppfödare satsat på hälsa i årtionden!
Michael Gadsby gör inte reklam för sig själv i filmsnuttarna på Dog World och hans hemsida är diskret i snittet som hans kavaj. Inga hagelsalvor av titlar och ingen upprepning av ordet Top. Gediget duger: ”one of Britain´s premier kennels” och två foton. Det ena visar en grundligt blöt cocker som slaskar vatten ur en vanlig pöl. Det andra visar två nerklippta pudlar som leker. Nästan blygt sägs att kenneln occasionally har valpar att erbjuda till utställningsintresserade eller till sällskap.
Det gör ett gott intryck.
Michael Gadsby är i verkligheten så framgångsrik, att han inte behöver tala om det. Andra gör det åt honom. Här är inledningen till en intervju med Gadsby gjord 2007 av amerikanska Dogs In Review:
“Michael Gadsby is one of the world’s most successful breeder/owner-handlers. His Afterglow kennel, located in Blackpool, England, is responsible for innumerable champions and top winners in his home country, in the U.S. and many other countries as well. Cocker Spaniels, Afghan Hounds, Petits Bassets Griffons Vendéens and Poodles are just four of the breeds in which Gadsby has experienced major success; as he says, it’s almost easier to list those he has not contemplated an involvement in.
There’s nobody like Michael Gadsby in the U.S.: a handler who wins top awards with many different breeds but also breeds his winners himself — and who’s an up-and-coming international judge as well.”
Det är inte lätt att veta det exakta antalet innumerable* champions och topvinnare i alla dessa länder. Men när jag tittar in på lilla svenska Hunddata, får jag det till 64 hundar med kennelnamnet Afterglow bara här, så jag tror gärna att Mr Gadsby ”occasionally” säljer en och annan valp. Det jag inte riktigt förstår är hur det går ihop med antalet uppräknade kullar på Afterglows hemsida: från 2007 till januari 2012 9 kullar av sex raser.
Är det allt?
Bodil Carlsson
*innumerable: oräkneliga, oändligt många
Michael Gadsby gör inte reklam för sig själv i filmsnuttarna på Dog World och hans hemsida är diskret i snittet som hans kavaj. Inga hagelsalvor av titlar och ingen upprepning av ordet Top. Gediget duger: ”one of Britain´s premier kennels” och två foton. Det ena visar en grundligt blöt cocker som slaskar vatten ur en vanlig pöl. Det andra visar två nerklippta pudlar som leker. Nästan blygt sägs att kenneln occasionally har valpar att erbjuda till utställningsintresserade eller till sällskap.
Det gör ett gott intryck.
Michael Gadsby är i verkligheten så framgångsrik, att han inte behöver tala om det. Andra gör det åt honom. Här är inledningen till en intervju med Gadsby gjord 2007 av amerikanska Dogs In Review:
“Michael Gadsby is one of the world’s most successful breeder/owner-handlers. His Afterglow kennel, located in Blackpool, England, is responsible for innumerable champions and top winners in his home country, in the U.S. and many other countries as well. Cocker Spaniels, Afghan Hounds, Petits Bassets Griffons Vendéens and Poodles are just four of the breeds in which Gadsby has experienced major success; as he says, it’s almost easier to list those he has not contemplated an involvement in.
There’s nobody like Michael Gadsby in the U.S.: a handler who wins top awards with many different breeds but also breeds his winners himself — and who’s an up-and-coming international judge as well.”
Det är inte lätt att veta det exakta antalet innumerable* champions och topvinnare i alla dessa länder. Men när jag tittar in på lilla svenska Hunddata, får jag det till 64 hundar med kennelnamnet Afterglow bara här, så jag tror gärna att Mr Gadsby ”occasionally” säljer en och annan valp. Det jag inte riktigt förstår är hur det går ihop med antalet uppräknade kullar på Afterglows hemsida: från 2007 till januari 2012 9 kullar av sex raser.
Är det allt?
Bodil Carlsson
*innumerable: oräkneliga, oändligt många
söndag 25 mars 2012
HELGEN SOM GICK
Antydningar om att det här barnet på något sätt skulle påminna om Fredrik Reinfeldt som grubblar över opinionsiffrorna avvisas bestämt. Det är tvärtom ett fantastiskt vackert och begåvat barn, rent objektivt nummer två i världshistoriens långa lista över vackra barn. Hans mor är oense med mig om hans placering, men det är förlåtet - hon har inget minne av ansiktet på förstaplatsen.
Hursomhelst döptes den lille killen och söndagen ägnades åt trädgårdskrattning, hundar, blåsippsskådande och annat sånt som ger livet lite slagsida åt det goda hållet.
Vi återkommer väl.
Bodil Carlsson
fredag 23 mars 2012
VEMS KLUBB?
Jag kan förstå att man kan känna otålighet över att Collievänner sysslar med händelserna under och efter Cruft´s, särskilt när vi har nya siffror på collieavelns resultat här hemma och när årsmötet är en vecka bort.
Men saker och ting hänger faktiskt ihop. Om vi tittar utanför vår egen låda, ser vi en ras där framgångsrika tungviktare i ledningen för rasklubben storsålde hundar till hungriga nya marknader i Ostasien. Några få ledande uppfödare i ett land, deras få ledande avelshanar som alla sprang efter, pengar och ära som sköljde in på ena hållet och en defektgen som spolades ut högt och lågt åt andra hållet. Hur tror ni att anlaget för blödarsjuka slog igenom så stort, så fort?
Schäferfolket sopar fortfarande upp resterna efter den framgången.
Och vad tror ni colliefolket gör när vi står här med skotträdslan och golvrädslan och resten och bönar alla att MH-beskriva och ta hänsyn till resultaten? Sopar upp efter framgångar för ett fåtal stora engelska uppfödare fyrtio år tillbaka.
SÅ VAD HAR MAN EN RASKLUBB TILL?
Tala för uppfödarframgång – eller tala för hundarna, deras hälsa, deras framtid? Tyvärr har det inte alltid varit samma sak. Det är just det som kriget om Cruft´s handlar om. Det är inte första gången – faktiskt känner man igen både tankarna och taktiken från saker som hänt på hemmaplan – men det är första gången det händer så offentligt och så storskaligt och blir så uppmärksammat.
Så – vilka är de som talar så varmt för gräsets förtrampade rötter i hundavelns hemland?
De ledande i striden mot Kennelklubben är lika mycket gräsrötter i hundvärlden som påven är en gräsrot i den katolska kyrkan. De är lika mycket gräsrötter i sin bransch som Bert Karlsson är en okommersiell anhängare av folkvisans kulturarv.
Jag frågade en person med mycket god inblick i den engelska hundscenen vilka de här personerna är. Här är svaret:
”The leaders are a powerful cartel of breeders that don't want the status quo challenged. They have made a very nice living out of showing and would like it to continue. ”
Ni har redan träffat hälsokoordinatorn i bassetklubbarna. Nu är det dags för en annan framstående talesman för gräsrötterna.
Ladies and gentlemen - meet Mr. Gadsby, mannen bakom hårspraysrevolten!
Bodil Carlsson
Men saker och ting hänger faktiskt ihop. Om vi tittar utanför vår egen låda, ser vi en ras där framgångsrika tungviktare i ledningen för rasklubben storsålde hundar till hungriga nya marknader i Ostasien. Några få ledande uppfödare i ett land, deras få ledande avelshanar som alla sprang efter, pengar och ära som sköljde in på ena hållet och en defektgen som spolades ut högt och lågt åt andra hållet. Hur tror ni att anlaget för blödarsjuka slog igenom så stort, så fort?
Schäferfolket sopar fortfarande upp resterna efter den framgången.
Och vad tror ni colliefolket gör när vi står här med skotträdslan och golvrädslan och resten och bönar alla att MH-beskriva och ta hänsyn till resultaten? Sopar upp efter framgångar för ett fåtal stora engelska uppfödare fyrtio år tillbaka.
SÅ VAD HAR MAN EN RASKLUBB TILL?
Tala för uppfödarframgång – eller tala för hundarna, deras hälsa, deras framtid? Tyvärr har det inte alltid varit samma sak. Det är just det som kriget om Cruft´s handlar om. Det är inte första gången – faktiskt känner man igen både tankarna och taktiken från saker som hänt på hemmaplan – men det är första gången det händer så offentligt och så storskaligt och blir så uppmärksammat.
Så – vilka är de som talar så varmt för gräsets förtrampade rötter i hundavelns hemland?
De ledande i striden mot Kennelklubben är lika mycket gräsrötter i hundvärlden som påven är en gräsrot i den katolska kyrkan. De är lika mycket gräsrötter i sin bransch som Bert Karlsson är en okommersiell anhängare av folkvisans kulturarv.
Jag frågade en person med mycket god inblick i den engelska hundscenen vilka de här personerna är. Här är svaret:
”The leaders are a powerful cartel of breeders that don't want the status quo challenged. They have made a very nice living out of showing and would like it to continue. ”
Ni har redan träffat hälsokoordinatorn i bassetklubbarna. Nu är det dags för en annan framstående talesman för gräsrötterna.
Ladies and gentlemen - meet Mr. Gadsby, mannen bakom hårspraysrevolten!
Bodil Carlsson
torsdag 22 mars 2012
GRÄSRÖTTERNAS HISTORIA
320 övremedelåldringar på ett möte; ett par tusen på en facebooksida, varav några tvättäkta knäppskallar och några sansade röster: är det gräsrotsrevolutionen?
Talesmännen säger det.
Det här tror jag är gräsrötternas historia:
Vi hör till generationen som var med om efterfrågeexplosionen. Vi såg marknaden växa för allt som en gång var de rikas ensamrätt: semestrar, bilar, mönstrat blekt toapapper, modeuppdaterade kläder och hundar med stamtavlor.
Vi hängde på. Hundarna var vår grej. Vi älskar våra hundar. Vi hade kanske inte möjligheterna att skaffa oss fina utbildningar och vi hade kanske inte ekonomin att starta eget i andra branscher, men det här kunde vi. Det här var vad vi satsade på.
Vi tog över stoltheten över stamtavlorna. Vi tog över äran i rosetterna. Vi lärde oss de rätta orden: top line och diamantformade ögon och stop och uttryck och substans och haws. Vi tävlade hund mot hund och ju mer haws, desto finare hund och framgångsrikare uppfödare. Vi lärde oss knepen för att få fram ännu mera haws – vi gjorde som de hade gjort före oss: vi linjeavlade. Ju mer linjeavel, desto finare hund. Vi blev framgångsrika. Några av oss blev rika, men pengar är bara bekräftelsen på att vi gör rätt. Det är inte pengar det handlar om. Det handlar om att veta att man ÄR någon.
Vi blev våra egna domare. Vi blev medlemmar av Kennelklubben! Vi hade våra egna veterinärer. Vi hade vår egen press. Vi var vår egen adel.
Vi hade vår stolthet. Har vi inte fött upp de bästa? Har vi inte tagit fram de finaste? VÅRA HUNDAR VANN!
Nu kommer folk utifrån och säger att det är fel på hundarna. Hur skulle det kunna vara det? DE VANN JU!
Nu kommer Kennelklubben och skämmer ut oss med veterinärer som inte ens föder upp rasen. Kennelklubben ska ta hand om våra intressen!
Nu skickar Kennelklubben på oss en massa krav på tester och kontroller som vi vet inte behövs. Vad kan höjdarna där om vår ras? De ska se efter oss!
Kennelklubben dikterar vad vi får lov och inte får lov att göra. De vet ingenting om våra hundar! Kennelklubben ska fortsätta rulla ut röda mattor för oss! Vad skulle höjdarna där uppe vara utan oss?
Det är vi som är rasen.
Det är vi som är hundvärlden. Akta er, ni där uppe, för att se ner på oss, nu när det äntligen stiger fram några som vill föra vår talan!
* * *
Det där tror jag är gräsrötternas historia. Den är mer än bara lite tragisk. Och innan ni tror något annat, låt mig få säga att jag hör till samma generation som de gråa huvudena på det mötet och är född i halvfattig arbetarklass. Till skillnad från de som föddes i England, så råkade jag hamna i ett samhälle som öppnade utbildningsvägar också för min sort. Jag fick chansen att lära mig andra ord för haws. Jag säger ”blinkhinna” och behöver inte fantasier om att det är ett adelstecken. Tiden går ifrån de här människorna på protestmötet utan att de förstår varför och jag måste säga att jag tycker att det inte bara är deras eget fel.
Bodil Carlsson
Talesmännen säger det.
Det här tror jag är gräsrötternas historia:
Vi hör till generationen som var med om efterfrågeexplosionen. Vi såg marknaden växa för allt som en gång var de rikas ensamrätt: semestrar, bilar, mönstrat blekt toapapper, modeuppdaterade kläder och hundar med stamtavlor.
Vi hängde på. Hundarna var vår grej. Vi älskar våra hundar. Vi hade kanske inte möjligheterna att skaffa oss fina utbildningar och vi hade kanske inte ekonomin att starta eget i andra branscher, men det här kunde vi. Det här var vad vi satsade på.
Vi tog över stoltheten över stamtavlorna. Vi tog över äran i rosetterna. Vi lärde oss de rätta orden: top line och diamantformade ögon och stop och uttryck och substans och haws. Vi tävlade hund mot hund och ju mer haws, desto finare hund och framgångsrikare uppfödare. Vi lärde oss knepen för att få fram ännu mera haws – vi gjorde som de hade gjort före oss: vi linjeavlade. Ju mer linjeavel, desto finare hund. Vi blev framgångsrika. Några av oss blev rika, men pengar är bara bekräftelsen på att vi gör rätt. Det är inte pengar det handlar om. Det handlar om att veta att man ÄR någon.
Vi blev våra egna domare. Vi blev medlemmar av Kennelklubben! Vi hade våra egna veterinärer. Vi hade vår egen press. Vi var vår egen adel.
Vi hade vår stolthet. Har vi inte fött upp de bästa? Har vi inte tagit fram de finaste? VÅRA HUNDAR VANN!
Nu kommer folk utifrån och säger att det är fel på hundarna. Hur skulle det kunna vara det? DE VANN JU!
Nu kommer Kennelklubben och skämmer ut oss med veterinärer som inte ens föder upp rasen. Kennelklubben ska ta hand om våra intressen!
Nu skickar Kennelklubben på oss en massa krav på tester och kontroller som vi vet inte behövs. Vad kan höjdarna där om vår ras? De ska se efter oss!
Kennelklubben dikterar vad vi får lov och inte får lov att göra. De vet ingenting om våra hundar! Kennelklubben ska fortsätta rulla ut röda mattor för oss! Vad skulle höjdarna där uppe vara utan oss?
Det är vi som är rasen.
Det är vi som är hundvärlden. Akta er, ni där uppe, för att se ner på oss, nu när det äntligen stiger fram några som vill föra vår talan!
* * *
Det där tror jag är gräsrötternas historia. Den är mer än bara lite tragisk. Och innan ni tror något annat, låt mig få säga att jag hör till samma generation som de gråa huvudena på det mötet och är född i halvfattig arbetarklass. Till skillnad från de som föddes i England, så råkade jag hamna i ett samhälle som öppnade utbildningsvägar också för min sort. Jag fick chansen att lära mig andra ord för haws. Jag säger ”blinkhinna” och behöver inte fantasier om att det är ett adelstecken. Tiden går ifrån de här människorna på protestmötet utan att de förstår varför och jag måste säga att jag tycker att det inte bara är deras eget fel.
Bodil Carlsson
onsdag 21 mars 2012
KANONERNA
I väntan på fortsatta nyheter från England, varsågod - en kort resumé! Båda sidorna i Kriget om Cruft´s rullar nu fram de tunga ordkanonerna och det som skiner igenom alla engelska ordmassor är en helsikes massa hard feelings. Det är lite tungläst, rent ut sagt – både gastandet på facebook och de långa inläggen på Dog World´s förstasida, om än på var sitt sätt. Personligen föredrar jag den sammanbitna hövligheten i Dog World; dumheterna på facebook är svårsmälta.
Man får snabbt nog av djurrättsaktivister som tar över KC i nattens mörker.
I korthet har följande inträffat. Cruft´s gick som vanligt av stapeln i år med uppgifter om 28 000 deltagande hundar. Hundarna delas in i grupper efter ursprungligt ändamål – Hounds är jagande hundar, Gun Dogs är jakthundar som man skjuter för, f f a kanske retrieverraserna, Toys är blandade småhundar som pekines och bichon frisé. Pastoral är vallande hundar och herdehundar. Working är t ex schäfer och Utility är allt möjligt, eller för den delen omöjligt* – som bulldog.
Varje hund tävlar först mot hundarna av sin egen ras. Vinnaren i den omgången blir BoB, Bäst I Rasen. Varje BoB tävlar sedan mot alla andra BoB från raserna i sin egen grupp. BoB döms fram av domare som har lång erfarenhet av rasen. Cruft´s är KC:s egna tävling och domarna där bjuds speciellt in av KC att döma BoB och de fortsatta omgångarna. Det anses vara en stor ära – att få döma på Cruft´s! Det brukar nämnas i domarkatalogerna från FCI och AKC tillsammans med kontaktuppgifterna till domaren.
Jag tror att det betyder att hyr man in den personen till sin utställning i Svedala eller Schweiz eller Indien eller Tobago eller... tja, det är rätt många länder som en del domare har dömt i... då har man hyrt in en riktig kanon.
Just nu skjuter några av dem skarpt.
Om ni vill höra med egna öron, så titta på intervjuerna på DogWorld TV! Den gjordes förra torsdagen, under revoltmötet med 320 deltagare. Ledande person Andrew Brace är (självklart) domare, tidigare uppfödare, numera frilansskribent och editorial consultant – redaktionskonsult? - just i Dog World, närmast att se som UK:s motsvarighet till Hundsport. Andrew Brace leder via Dog World en kurs för domare i hur man skriver en kritik. Andrew brace författar hundböcker och intervjuar kända personer i den brittiska hundvärlden. Många av de som skriver i facebookgruppen uttrycker sin tacksamhet över att en sådan person som Brace organiserar dem och talar för dem.** En annan framträdande person är Mike Gadsby. Även han intervjuades samma torsdagkväll på samma möte. Show breeders, säger han inför kameran, är de som i årtionden har ansträngt sig för att föda upp friska hundar! Varför hacka på oss?
Här är länken till TV-snutten med Gadsby. Tryck på den markerade fyrkanten under startrutan för TV-snutten, så kommer en helskärmsbild. Och medan ni lyssnar, titta över axeln på Gadsby och ut över deltagarna. Fundera på en sak: bland alla förorättade människor - vilken är genomsnittsåldern?
Det är klart vem som gärna vill leda stormen, men vilka är de som vill bli ledda?
Bodil Carlsson
*utility, ung nyttighet, brukbarhet
** intervjun med Andrew Brace verkar tyvärr vara borttagen - men det finns artiklar på DogWorld av Brace. Flera stycken.
Man får snabbt nog av djurrättsaktivister som tar över KC i nattens mörker.
I korthet har följande inträffat. Cruft´s gick som vanligt av stapeln i år med uppgifter om 28 000 deltagande hundar. Hundarna delas in i grupper efter ursprungligt ändamål – Hounds är jagande hundar, Gun Dogs är jakthundar som man skjuter för, f f a kanske retrieverraserna, Toys är blandade småhundar som pekines och bichon frisé. Pastoral är vallande hundar och herdehundar. Working är t ex schäfer och Utility är allt möjligt, eller för den delen omöjligt* – som bulldog.
Varje hund tävlar först mot hundarna av sin egen ras. Vinnaren i den omgången blir BoB, Bäst I Rasen. Varje BoB tävlar sedan mot alla andra BoB från raserna i sin egen grupp. BoB döms fram av domare som har lång erfarenhet av rasen. Cruft´s är KC:s egna tävling och domarna där bjuds speciellt in av KC att döma BoB och de fortsatta omgångarna. Det anses vara en stor ära – att få döma på Cruft´s! Det brukar nämnas i domarkatalogerna från FCI och AKC tillsammans med kontaktuppgifterna till domaren.
Jag tror att det betyder att hyr man in den personen till sin utställning i Svedala eller Schweiz eller Indien eller Tobago eller... tja, det är rätt många länder som en del domare har dömt i... då har man hyrt in en riktig kanon.
Just nu skjuter några av dem skarpt.
Om ni vill höra med egna öron, så titta på intervjuerna på DogWorld TV! Den gjordes förra torsdagen, under revoltmötet med 320 deltagare. Ledande person Andrew Brace är (självklart) domare, tidigare uppfödare, numera frilansskribent och editorial consultant – redaktionskonsult? - just i Dog World, närmast att se som UK:s motsvarighet till Hundsport. Andrew Brace leder via Dog World en kurs för domare i hur man skriver en kritik. Andrew brace författar hundböcker och intervjuar kända personer i den brittiska hundvärlden. Många av de som skriver i facebookgruppen uttrycker sin tacksamhet över att en sådan person som Brace organiserar dem och talar för dem.** En annan framträdande person är Mike Gadsby. Även han intervjuades samma torsdagkväll på samma möte. Show breeders, säger han inför kameran, är de som i årtionden har ansträngt sig för att föda upp friska hundar! Varför hacka på oss?
Här är länken till TV-snutten med Gadsby. Tryck på den markerade fyrkanten under startrutan för TV-snutten, så kommer en helskärmsbild. Och medan ni lyssnar, titta över axeln på Gadsby och ut över deltagarna. Fundera på en sak: bland alla förorättade människor - vilken är genomsnittsåldern?
Det är klart vem som gärna vill leda stormen, men vilka är de som vill bli ledda?
Bodil Carlsson
*utility, ung nyttighet, brukbarhet
** intervjun med Andrew Brace verkar tyvärr vara borttagen - men det finns artiklar på DogWorld av Brace. Flera stycken.
tisdag 20 mars 2012
SOM SAGT - VEMS FRAMGÅNG SER VI?
Fjorton namn på listan över den Styrande Grupp som röstades fram vid revoltmötet i Birmingham den 15 mars för att utmana brittiska KC. Framgångsrika namn. Vem är de? Vilka raser har de?
Låt mig presentera Phil Freer! Hans kennel var Basset Hound Kennel nr 1 i UK 1995, -96, -97, -98, -99, år 2000, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Ni behöver inte vara oroliga för att det gick dåligt för honom 2011 – då var han i stället Top UK Breeder. Det står på hans hemsida.
Där står också att han är Health CoOrdinator för alla de 8 brittiska bassethound-klubbarna, en ansvarsfull post! Så tryggt det måste se ut för valpköparna.
Det här är hälsokoordinatorns vara . Hans avelshane.
OK, en av dem. Hälsokoordinatorn har flera att erbjuda.
Hälsokoordinatorn är den med jätterosetten på bringan, han som håller upp svansen. Hunden är den vars bukhud släpar i marken. Hans farfar och morfar var samma hund. Tvåbeningarna runt hunden har inte samma färg på håret för att de är onaturligt nära släkt.
De är bara samma generation. Slump?
Bodil Carlsson
Låt mig presentera Phil Freer! Hans kennel var Basset Hound Kennel nr 1 i UK 1995, -96, -97, -98, -99, år 2000, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Ni behöver inte vara oroliga för att det gick dåligt för honom 2011 – då var han i stället Top UK Breeder. Det står på hans hemsida.
Där står också att han är Health CoOrdinator för alla de 8 brittiska bassethound-klubbarna, en ansvarsfull post! Så tryggt det måste se ut för valpköparna.
Det här är hälsokoordinatorns vara . Hans avelshane.
OK, en av dem. Hälsokoordinatorn har flera att erbjuda.
Hälsokoordinatorn är den med jätterosetten på bringan, han som håller upp svansen. Hunden är den vars bukhud släpar i marken. Hans farfar och morfar var samma hund. Tvåbeningarna runt hunden har inte samma färg på håret för att de är onaturligt nära släkt.
De är bara samma generation. Slump?
Bodil Carlsson
måndag 19 mars 2012
SOM ETT RENT EXEMPEL
Ja, som ett rent exempel på vad hunduppvisningar SKULLE KUNNA SLIPPA HANDLA OM, läs det HÄR!
Första halvan är riktigt rolig. Bloggen BorderWars är bitsk, men svår att argumentera emot. Det jag har läst säger mig att Chris Landauer brukar ha riktigt bra koll på det han skriver om. Han VET vad effektiv avelspopulation, inavelsgrad, stamtavlekollaps och andra begrepp betyder. Till skillnad från alldeles för många traditionella men aktiva uppfödare, inte minst i England och USA, som verkar tro att top line är en anatomisk struktur hos just hundar som ersätter det som alla vi andra däggdjur har och som i all enkelhet brukar kallas för ryggrad; som tror att lite inavel är bra för hälsan; som tror att om alla andra hundar har obehag av ektropion, men clumber spaniels standard säger att den får ha det, då har inte clumbern obehag av ektropion och veternärer som säger motsatsen är - håll i er! - lay vets: lekmannaveterinärer.
Första delen av BorderWars senaste sammanfattar vad som sagts om den arma clumbertiken på Cruft´s. Desinformation i härvor kring en hundstackare och en veterinär! Det skulle vara hisnande rolig läsning, om det handlade om en konstgjord leksak, men tyvärr handlar det om en levande.
Fast på en punkt tror jag att BorderWars har fel. Jag tror inte för en sekund att hundens ägare ljuger. Jag tror att hon inte vet bättre. Jag tror att ingenting i hennes erfarenhet av utställningar och undersökningar hade förberett henne för det som hände. Kvinnan från Kroatien kan jag känna lite medkänsla för. Rasklubbsrepresentanterna, däremot...
Bodil Carlsson
Första halvan är riktigt rolig. Bloggen BorderWars är bitsk, men svår att argumentera emot. Det jag har läst säger mig att Chris Landauer brukar ha riktigt bra koll på det han skriver om. Han VET vad effektiv avelspopulation, inavelsgrad, stamtavlekollaps och andra begrepp betyder. Till skillnad från alldeles för många traditionella men aktiva uppfödare, inte minst i England och USA, som verkar tro att top line är en anatomisk struktur hos just hundar som ersätter det som alla vi andra däggdjur har och som i all enkelhet brukar kallas för ryggrad; som tror att lite inavel är bra för hälsan; som tror att om alla andra hundar har obehag av ektropion, men clumber spaniels standard säger att den får ha det, då har inte clumbern obehag av ektropion och veternärer som säger motsatsen är - håll i er! - lay vets: lekmannaveterinärer.
Första delen av BorderWars senaste sammanfattar vad som sagts om den arma clumbertiken på Cruft´s. Desinformation i härvor kring en hundstackare och en veterinär! Det skulle vara hisnande rolig läsning, om det handlade om en konstgjord leksak, men tyvärr handlar det om en levande.
Fast på en punkt tror jag att BorderWars har fel. Jag tror inte för en sekund att hundens ägare ljuger. Jag tror att hon inte vet bättre. Jag tror att ingenting i hennes erfarenhet av utställningar och undersökningar hade förberett henne för det som hände. Kvinnan från Kroatien kan jag känna lite medkänsla för. Rasklubbsrepresentanterna, däremot...
Bodil Carlsson
GOD MORRON!
Idag är det tre år sedan Collievänner startade. Så mycket som har hänt i världen och i hundvärlden på bara tre år!
Titta in på Collieinfos uppdatering med en fin liten film från YouTube... Titta på pekinesen från 1915, t ex - en liten, lågbent hund, men en hund. En fin liten hund! Titta på kroppen som en schäfer från ungefär samma år levde i och tänk er den i fri flykt över mark och hinder! Titta på shar-pei och nappemastiff... och på bulldoggarna... och om ni gör en grimas och tittar bort, när ni ser några av de aktuella bilderna, så häng med till slutet. Det blir bättre.
Vad är framgång? De deformerade hundarna skapade säkert pengar och prestige för sina uppfödare, ägare och mer eller mindre professionella handlers och pälsvårdare. Är det framgång?
Om det är allt - varför ska vi bli imponerade?
Hundar är imponerande. Människorna som förvaltar dem väl också. Människor som kan läsa och samarbeta med dem och utföra saker som varken hund eller människa skulle kunnat göra var för sig - men gör bra tillsammans - de är imponerande!
TÄNK ER ATT DET KUNDE VARA DET SOM UPPVISNINGARNA HANDLADE OM...Vilken styrka för uppfödare och hundfolk det skulle bli!
Bodil Carlsson
Titta in på Collieinfos uppdatering med en fin liten film från YouTube... Titta på pekinesen från 1915, t ex - en liten, lågbent hund, men en hund. En fin liten hund! Titta på kroppen som en schäfer från ungefär samma år levde i och tänk er den i fri flykt över mark och hinder! Titta på shar-pei och nappemastiff... och på bulldoggarna... och om ni gör en grimas och tittar bort, när ni ser några av de aktuella bilderna, så häng med till slutet. Det blir bättre.
Vad är framgång? De deformerade hundarna skapade säkert pengar och prestige för sina uppfödare, ägare och mer eller mindre professionella handlers och pälsvårdare. Är det framgång?
Om det är allt - varför ska vi bli imponerade?
Hundar är imponerande. Människorna som förvaltar dem väl också. Människor som kan läsa och samarbeta med dem och utföra saker som varken hund eller människa skulle kunnat göra var för sig - men gör bra tillsammans - de är imponerande!
TÄNK ER ATT DET KUNDE VARA DET SOM UPPVISNINGARNA HANDLADE OM...Vilken styrka för uppfödare och hundfolk det skulle bli!
Bodil Carlsson
söndag 18 mars 2012
VAD ÄR FRAMGÅNG?
Det här fotot föreställer några människor och en hund. Det påstås i vart fall föreställa en hund, även om benamputerad perserkatt i peruk var den alternativa beskrivning som en vän till mig föreslog. De är allesammans mycket framgångsrika. Hunden har just blivit Best In Show på Westminster, USA:s motsvarighet till Cruft´s.
Hunden är en pekines och han ser - påstås det vidare - på pricken ut som de hundar som forntida kejsare av Kina älskade så högt i årtusenden. Två av människorna runt honom är hans uppfödare, tillika ägare. De är också uppfödare till tiken som var BoB på Cruft´s nyss tills veterinären sa att hennes kropp var besvärlig för henne att leva i. Gissningsvis är hundarna släkt med varandra. Ännu en oerhörd framgång för kennelnamnet - och grymt bortryckt i sista ögonblicket!
Vad gissar ni är genomsnittlig ålder på personerna på fotot?
Bert Easdon, en vithårig man enligt filmsnuttar från YouTube, dömde fram den lilla pektiken på Cruft´s i år. Han var ägare och uppfödare till den ryktbare Danny, pekinesern som blev BIS på Cruft´s 2003... och som sedermera visade sig ha behövt få mjuka gommen bortopererad för att kunna andas. Han påstår, sägs det, fortfarande att operationen var en tonsillectomi för halsmandelinfektion. Veterinärhögskolan i Glasgow påstår något annat.
Vad är framgång? Att leva tills man blir vithårig utan att fundera över vad man håller på med?
Bodil Carlsson
Hunden är en pekines och han ser - påstås det vidare - på pricken ut som de hundar som forntida kejsare av Kina älskade så högt i årtusenden. Två av människorna runt honom är hans uppfödare, tillika ägare. De är också uppfödare till tiken som var BoB på Cruft´s nyss tills veterinären sa att hennes kropp var besvärlig för henne att leva i. Gissningsvis är hundarna släkt med varandra. Ännu en oerhörd framgång för kennelnamnet - och grymt bortryckt i sista ögonblicket!
Vad gissar ni är genomsnittlig ålder på personerna på fotot?
Bert Easdon, en vithårig man enligt filmsnuttar från YouTube, dömde fram den lilla pektiken på Cruft´s i år. Han var ägare och uppfödare till den ryktbare Danny, pekinesern som blev BIS på Cruft´s 2003... och som sedermera visade sig ha behövt få mjuka gommen bortopererad för att kunna andas. Han påstår, sägs det, fortfarande att operationen var en tonsillectomi för halsmandelinfektion. Veterinärhögskolan i Glasgow påstår något annat.
Vad är framgång? Att leva tills man blir vithårig utan att fundera över vad man håller på med?
Bodil Carlsson
lördag 17 mars 2012
EN FRAMGÅNGSRIK UPPFÖDARE
Hojtandet bland de 5 000 på facebookgruppen fortsätter. Jemima Harrison har en oväntad sak att säga om den advokat som var med på mötet i torsdags och som lärde ut att det kan finnas god laglig grund för stämningar mot KC - men det oväntade bryr sig inte facebookgruppen om: Enade vi stå! Vi stöder de våra! That woman ska man inte ens läsa!
Näpp... särskilt inte när hon, gammal journalist som hon är, letar fram och länkar till en tidningsartikel från 1996, då den rättviseälskande advokaten blev avstängd från tjänstgöring på ett år. Han hade åtagit sig försvaret av en seriemördare och det var förstås inte därför han blev avstängd - ju värre brott någon anklagas för, desto viktigare med en försvarare! Nej, avstängd blev han för att han försökte få seriemördaren att häva juristsekretessen... och i förlängningen själv få möjligheten att skriva en bok om seriemorden, så att advokaten och inte seriemördaren skulle håva in förtjänsten på seriemorden. Seriemördaren gav honom kicken. Han tyckte väl inte att det var etiskt handlat av advokaten.
Facebookgruppen gratuleras härmed. Det är alltid bra att ha en jurist med rättspatos på sin sida. Och man ska akta sig noga för att läsa saker som riskerar att förändra ens bild av en situation!
Amerikanska kennelklubbens ordförande skickade redan i söndags ut ett stridsrop till omvärlden apropå skändligheterna på Cruft´s. ALDRIG att han skulle tillåta något så grovt (som att veterinärer tittar på hundögon, med risk att bli tjatig) att hända på hans hemmarevir! Hans rasklubbar ÄGER sina standards och ingen ska lägga sig i hur de tolkar dem!
Som sagt, det här rullar på. Men det gör kanske inte så stor skada, eftersom antalet människor som läser galenskaperna ändå är rätt litet och en del av oss redan vet, eller har haft på känn, att ungefär så här ser det ut i delar av hunderiet. Vi som har haft friska stamboksförda hundar och känt bra uppfödare och har haft okomplicerade hundlivsår och mycket kul ihop med våra hundar - vi påverkas inte så negativt av alla haverier för sans och förnuft som kraschar in på nätet just nu. Vi vet redan att det här inte är alla.
Då är det mycket, mycket värre med den här artikeln. Det handlar inte om några tvister på Cruft´s och gräl därefter, det handlar om vad det INTE grälas om: en framgångsrik uppfödare och en framgångsrik hund. Hemmahosreportage hos Cruft´s-vinnaren 2012! Hunden som inte skäller, inte får gå promenader, aldrig får bli smutsig, som vistas i sin egen lilla bur för att inte skada sig, och som bor med alla de andra inomhuskaninern... ähh, ursäkta, hundarna i köket hos den klassiska övremedelåldersdamen som ägnar sitt liv att turnera runt på de fina utställningarna med sina levande värdeföremål.
5 000 på facebook? Vet ni hur många dagliga läsare MailOnLine har i snitt? 2,3 miljoner! Om en av tio läsare hittar fram till den här artikeln och tror att detta är hundfolkets idé om hundhållning, då är det rena katastrofen.
Fler sådana framgångsreportage och man kan lägga ner renrasvärlden. Det som visas i media är två sidor av ett och samma mynt och namnet på det myntet är inte HUNDAR utan BESATTHET.
Bodil Carlsson
Näpp... särskilt inte när hon, gammal journalist som hon är, letar fram och länkar till en tidningsartikel från 1996, då den rättviseälskande advokaten blev avstängd från tjänstgöring på ett år. Han hade åtagit sig försvaret av en seriemördare och det var förstås inte därför han blev avstängd - ju värre brott någon anklagas för, desto viktigare med en försvarare! Nej, avstängd blev han för att han försökte få seriemördaren att häva juristsekretessen... och i förlängningen själv få möjligheten att skriva en bok om seriemorden, så att advokaten och inte seriemördaren skulle håva in förtjänsten på seriemorden. Seriemördaren gav honom kicken. Han tyckte väl inte att det var etiskt handlat av advokaten.
Facebookgruppen gratuleras härmed. Det är alltid bra att ha en jurist med rättspatos på sin sida. Och man ska akta sig noga för att läsa saker som riskerar att förändra ens bild av en situation!
Amerikanska kennelklubbens ordförande skickade redan i söndags ut ett stridsrop till omvärlden apropå skändligheterna på Cruft´s. ALDRIG att han skulle tillåta något så grovt (som att veterinärer tittar på hundögon, med risk att bli tjatig) att hända på hans hemmarevir! Hans rasklubbar ÄGER sina standards och ingen ska lägga sig i hur de tolkar dem!
Som sagt, det här rullar på. Men det gör kanske inte så stor skada, eftersom antalet människor som läser galenskaperna ändå är rätt litet och en del av oss redan vet, eller har haft på känn, att ungefär så här ser det ut i delar av hunderiet. Vi som har haft friska stamboksförda hundar och känt bra uppfödare och har haft okomplicerade hundlivsår och mycket kul ihop med våra hundar - vi påverkas inte så negativt av alla haverier för sans och förnuft som kraschar in på nätet just nu. Vi vet redan att det här inte är alla.
Då är det mycket, mycket värre med den här artikeln. Det handlar inte om några tvister på Cruft´s och gräl därefter, det handlar om vad det INTE grälas om: en framgångsrik uppfödare och en framgångsrik hund. Hemmahosreportage hos Cruft´s-vinnaren 2012! Hunden som inte skäller, inte får gå promenader, aldrig får bli smutsig, som vistas i sin egen lilla bur för att inte skada sig, och som bor med alla de andra inomhuskaninern... ähh, ursäkta, hundarna i köket hos den klassiska övremedelåldersdamen som ägnar sitt liv att turnera runt på de fina utställningarna med sina levande värdeföremål.
5 000 på facebook? Vet ni hur många dagliga läsare MailOnLine har i snitt? 2,3 miljoner! Om en av tio läsare hittar fram till den här artikeln och tror att detta är hundfolkets idé om hundhållning, då är det rena katastrofen.
Fler sådana framgångsreportage och man kan lägga ner renrasvärlden. Det som visas i media är två sidor av ett och samma mynt och namnet på det myntet är inte HUNDAR utan BESATTHET.
Bodil Carlsson
fredag 16 mars 2012
Behöver ni något riktigt surrealistiskt och häftigt att inleda kvällen med i brist på bra fantasy på TV?
Läs det här, en snabböversättning av en facebooksnutt rapport som skickats till oss från en medlem i facebookgruppen Delusions Unlimited!
THE CANINE ALLIANCE ... Responsible for Pedigree Dogs"
A resume of last night's meeting :
Mer än 5 000 personer tillhör nu facebookgruppen Exhibitor Choice and Voice som startades förra söndagen. Trots kort förvarning deltog 320 personer på mötet i Birmingham igår kväll för att sjösätta The Canine Alliance: Responsible for Pedigree Dogs. I publiken fanns 61 fullvärdiga medlemmar av KC, några av dem mycket bemärkta medlemmar av dess kommittéer. Några bad om ursäkt för spektaklet på Cruft´s och sa att de skämdes över Kennelklubbens agerande. /…/ . Över 4 500 pund samlades ihop vid entrén och dessutom circa 1 500 via nätet. Stämningen på mötet var bra, men mycket allvarlig när det handlade om att få till stånd en förändring. Redogörelser lämnades över vad som inträffade på Cruft´s under veterinärundersökningarna av de femton högprofilraserna. En del av detta var rent motbjudande och en fullständig skam. Fullständiga detaljer kommer i hundsportpressen. Händelsevis står ledande funktionärer på båda de veckovis utkommande hundtidningarna helt bakom rörelsen, bidrog till lokalkostnaden och kommer naturligtvis också att rapportera både i tidningarna och på nätet
Mötet fattade beslut om flera saker.
1. A) Att inbjuda KC att omedelbart upphöra med veterinärkontrollerna av högprofilsraserna vid champion shows
2. B) att medge att utifrån de tillgängliga bevisen från Cruft´s är denna policy och dess sätt att fungera djupt felaktig, och
3. C)uppskjuta ett återinförande av ett sådant projekt tills det är transparent i omfattning och arbetssätt, klart uttryckt och inte diskrimerande…”
Ja, kursiveringarna är mina. Att veterinärer tittar på hundar med nedfallande ögonlock är alltså rent motbjudande och en fullständig skam och KC ska be om föråtelse och lova att aldrig göra om detta onda. Alldeles nu snart ska man knacka på dörrn till KC och läsa lagen för dem! Hundtidningarnas redaktionsmedlemmar står minsann också bakom upproret... så då får vi vänta oss bra och objektiv rapportering därifrån, inte sant?
Längre ner står någonting om att det är bäst för KC att inte noncha det här gänget. Ähh hum?
5 000 medlemmar från flera länder låter mycket. Men i lilla Sverige lär sjuksköterskestudenternas facebookgrupp för högre ingångslöner ha runt 3 500. Så det är inte i snabb medlemstillväxt som det här gänget imponerar stort.
Trevlig helg - mer underhållning kommer!
Bodil Carlsson
Läs det här, en snabböversättning av en facebooksnutt rapport som skickats till oss från en medlem i facebookgruppen Delusions Unlimited!
THE CANINE ALLIANCE ... Responsible for Pedigree Dogs"
A resume of last night's meeting :
Mer än 5 000 personer tillhör nu facebookgruppen Exhibitor Choice and Voice som startades förra söndagen. Trots kort förvarning deltog 320 personer på mötet i Birmingham igår kväll för att sjösätta The Canine Alliance: Responsible for Pedigree Dogs. I publiken fanns 61 fullvärdiga medlemmar av KC, några av dem mycket bemärkta medlemmar av dess kommittéer. Några bad om ursäkt för spektaklet på Cruft´s och sa att de skämdes över Kennelklubbens agerande. /…/ . Över 4 500 pund samlades ihop vid entrén och dessutom circa 1 500 via nätet. Stämningen på mötet var bra, men mycket allvarlig när det handlade om att få till stånd en förändring. Redogörelser lämnades över vad som inträffade på Cruft´s under veterinärundersökningarna av de femton högprofilraserna. En del av detta var rent motbjudande och en fullständig skam. Fullständiga detaljer kommer i hundsportpressen. Händelsevis står ledande funktionärer på båda de veckovis utkommande hundtidningarna helt bakom rörelsen, bidrog till lokalkostnaden och kommer naturligtvis också att rapportera både i tidningarna och på nätet
Mötet fattade beslut om flera saker.
1. A) Att inbjuda KC att omedelbart upphöra med veterinärkontrollerna av högprofilsraserna vid champion shows
2. B) att medge att utifrån de tillgängliga bevisen från Cruft´s är denna policy och dess sätt att fungera djupt felaktig, och
3. C)uppskjuta ett återinförande av ett sådant projekt tills det är transparent i omfattning och arbetssätt, klart uttryckt och inte diskrimerande…”
Ja, kursiveringarna är mina. Att veterinärer tittar på hundar med nedfallande ögonlock är alltså rent motbjudande och en fullständig skam och KC ska be om föråtelse och lova att aldrig göra om detta onda. Alldeles nu snart ska man knacka på dörrn till KC och läsa lagen för dem! Hundtidningarnas redaktionsmedlemmar står minsann också bakom upproret... så då får vi vänta oss bra och objektiv rapportering därifrån, inte sant?
Längre ner står någonting om att det är bäst för KC att inte noncha det här gänget. Ähh hum?
5 000 medlemmar från flera länder låter mycket. Men i lilla Sverige lär sjuksköterskestudenternas facebookgrupp för högre ingångslöner ha runt 3 500. Så det är inte i snabb medlemstillväxt som det här gänget imponerar stort.
Trevlig helg - mer underhållning kommer!
Bodil Carlsson
torsdag 15 mars 2012
OCH HÄR...
...är vad Svenska Veterinärförbundet säger om saken. Kort och svenskt och - ähum - lågprofilerat, men inställningen är klar och budskapet har säkert hittat hem till både KC och BVA.
Bodil Carlsson
Bodil Carlsson
BVA: s STORA HÖVLIGHET
Idag dök ett nytt inlägg upp på Brittiska Veterinärförbundets hemsida. Här kommer det i snabböversättning. Inlagda kommentarer är Collievänner.
BVA skriver:
"Inför Cruft´s 2012 introducerade Kennelklubben veterinärkontroller av BoB (Bäst I Rasen)- vinnarna från de 15 s k högprofilsraserna. Även om de individuella skälen till att sex av vinnarna föll på veterinärkontrollen kommer att förbli en privat angelägenhet mellan den hundägaren, Kennelklubben och veterinären, bekräftar Kennelklubben att det övergripande problemet hade med ögonbesvär att göra.
En viss förvirring har nu uppstått i media angående de ögonundersökningar som hundarna eventuellt har genomgått innan de kom till Cruft´s. Brittiska Veterinärförbundets och KC:s screeningprogram för ärftliga ögonsjukdomar bedrivs i samarbete med International Sheep Dog Society (ISDS). Programmet omfattar 11 ärftliga ögonsjukdomar hos fler än 50 hundraser.
De ögonsjukdomar som omfattas är sådana som drabbar själva ögat och inte till exempel sådana som berör ögonlock, tårvätskeproduktion och tåravflöde. Det betyder att besvär från ögonlocken, såsom ektropion, entropion och distichiasis (extra ögonfranshår) inte omfattas av ögoncertifikatet i bekämpningsprogrammet, utan bara noteras i certifikatet och inte tas upp i slutet av intyget där status avseende den ärftliga ögonsjukdomen skrivs in.”
Med andra ord:
Intyget säger i sin nuvarande form bara att om en hund har bokats in för ögonundersökning avseende PRA, eller PPM, eller colobom, eller linsluxation, och faktiskt inte har det, så är det bara PRA, eller PPM, eller colobom, eller linsluxation, som den frikänns från. Inget annat. Svårt?
Alldeles för svårt för domare och rasklubbsrepresentanter från de sex fällda raserna, som uttalar sig högt och lågt om att hunden ifråga ju var ”FRI PÅ ÖGONEN” .. och då självklart inte kan ha nedfallande ögonlock, därför att den inte har t ex PRA. Klart som korvspad? Klart som en oretad hornhinna! Klart som tårvätskeflödet från ett friskt öga! Visst?
BVA visar hundvärlden stor hövlighet, när de säger att det har uppstått förvirring i media. Förvirringen är rena tumultet, framför allt på rasklubbsforum och i facebookgruppen som nu ikväll på ett högljutt utannonserat möte organiserar hundavelns försvar mot anfallande veterinärer. Men det är inte från media förvirringen kommer. Den skapas av rasfolket, som kanske inte förstår vad ett ögonintyg gäller ens i deras egen ras… ? Utan kanske tror, att frihet från en ärftlig sjukdom i ögat betyder frihet från sjuklig förändring i ögonlocken, bara därför att båda råkar sitta i närheten av varandra? Typ – ”Min hund kan absolut inte ha höftledsfel, för han har en frisk svans!”
Eller så vet de faktiskt bättre, men vill inte låssas om det. veterinärkontrollerna på hundögon på Cruft´s förra helgen var kanske inte riktigt det oförberedda påhopp som man vill låta påskina. Ett nytt ögonintyg är på väg, säger BVA, där information om t ex entropion kommer att ges större utrymme:
”..och vi diskuterade dessa förändringar med med representanter för högprofilsraserna under ett kennelklubbsseminarium i november.”
Slutligen säger det hövliga BVA att de hoppas på att uppmärksamheten kring veterinärkontrollerna på Cruft´s ska betyda ökade chanser att utbilda uppfödare och hundägare om hundögon.
Ja, de verkar ju inte behöva sakna arbetsuppgifter. Men kanske är det rasklubbarna de ska sikta in sig på i första hand?
Möjligen kan man tro på, att en enskild utställare inte riktigt har snappat vad ett ögonintyg om frihet från PRA betyder. Men ingen kan få mig att köpa tanken att rasklubbsrepresentanterna inte vet det!
Så varför agerar de chockade? Gissningsvis för att de visserligen har fått all information de behöver, både om ektropion och entropion och veterinärkontroller... men aldrig hade väntat sig att de skulle behöva ta den på allvar!
Bodil Carlsson
BVA skriver:
"Inför Cruft´s 2012 introducerade Kennelklubben veterinärkontroller av BoB (Bäst I Rasen)- vinnarna från de 15 s k högprofilsraserna. Även om de individuella skälen till att sex av vinnarna föll på veterinärkontrollen kommer att förbli en privat angelägenhet mellan den hundägaren, Kennelklubben och veterinären, bekräftar Kennelklubben att det övergripande problemet hade med ögonbesvär att göra.
En viss förvirring har nu uppstått i media angående de ögonundersökningar som hundarna eventuellt har genomgått innan de kom till Cruft´s. Brittiska Veterinärförbundets och KC:s screeningprogram för ärftliga ögonsjukdomar bedrivs i samarbete med International Sheep Dog Society (ISDS). Programmet omfattar 11 ärftliga ögonsjukdomar hos fler än 50 hundraser.
De ögonsjukdomar som omfattas är sådana som drabbar själva ögat och inte till exempel sådana som berör ögonlock, tårvätskeproduktion och tåravflöde. Det betyder att besvär från ögonlocken, såsom ektropion, entropion och distichiasis (extra ögonfranshår) inte omfattas av ögoncertifikatet i bekämpningsprogrammet, utan bara noteras i certifikatet och inte tas upp i slutet av intyget där status avseende den ärftliga ögonsjukdomen skrivs in.”
Med andra ord:
Intyget säger i sin nuvarande form bara att om en hund har bokats in för ögonundersökning avseende PRA, eller PPM, eller colobom, eller linsluxation, och faktiskt inte har det, så är det bara PRA, eller PPM, eller colobom, eller linsluxation, som den frikänns från. Inget annat. Svårt?
Alldeles för svårt för domare och rasklubbsrepresentanter från de sex fällda raserna, som uttalar sig högt och lågt om att hunden ifråga ju var ”FRI PÅ ÖGONEN” .. och då självklart inte kan ha nedfallande ögonlock, därför att den inte har t ex PRA. Klart som korvspad? Klart som en oretad hornhinna! Klart som tårvätskeflödet från ett friskt öga! Visst?
BVA visar hundvärlden stor hövlighet, när de säger att det har uppstått förvirring i media. Förvirringen är rena tumultet, framför allt på rasklubbsforum och i facebookgruppen som nu ikväll på ett högljutt utannonserat möte organiserar hundavelns försvar mot anfallande veterinärer. Men det är inte från media förvirringen kommer. Den skapas av rasfolket, som kanske inte förstår vad ett ögonintyg gäller ens i deras egen ras… ? Utan kanske tror, att frihet från en ärftlig sjukdom i ögat betyder frihet från sjuklig förändring i ögonlocken, bara därför att båda råkar sitta i närheten av varandra? Typ – ”Min hund kan absolut inte ha höftledsfel, för han har en frisk svans!”
Eller så vet de faktiskt bättre, men vill inte låssas om det. veterinärkontrollerna på hundögon på Cruft´s förra helgen var kanske inte riktigt det oförberedda påhopp som man vill låta påskina. Ett nytt ögonintyg är på väg, säger BVA, där information om t ex entropion kommer att ges större utrymme:
”..och vi diskuterade dessa förändringar med med representanter för högprofilsraserna under ett kennelklubbsseminarium i november.”
Slutligen säger det hövliga BVA att de hoppas på att uppmärksamheten kring veterinärkontrollerna på Cruft´s ska betyda ökade chanser att utbilda uppfödare och hundägare om hundögon.
Ja, de verkar ju inte behöva sakna arbetsuppgifter. Men kanske är det rasklubbarna de ska sikta in sig på i första hand?
Möjligen kan man tro på, att en enskild utställare inte riktigt har snappat vad ett ögonintyg om frihet från PRA betyder. Men ingen kan få mig att köpa tanken att rasklubbsrepresentanterna inte vet det!
Så varför agerar de chockade? Gissningsvis för att de visserligen har fått all information de behöver, både om ektropion och entropion och veterinärkontroller... men aldrig hade väntat sig att de skulle behöva ta den på allvar!
Bodil Carlsson
onsdag 14 mars 2012
HASSELBLOM
Hasseln blommar. Det är en sån dag då tvätt fladdrar på klädlinan, då ytterdörrn står öppen mot ljuset och gäss och svanar hörs högt uppe. Inne hörs Springsteens nya, så det är bra var man än befinner sig.
Vi väntar på fler nyheter i brevlådan. En efterlängtad har redan dykt upp! Index för skattat avelsvärde avseende mentala egenskaper hos reggade långhår ligger nu ute på svenska rasklubbens hemsida. När vi var hos veterinären för en vecka sedan, sa hon:
- Collie! Ja, det ser man inte så ofta nu.
- Jodå, sa jag, reggsiffrorna håller i sig, men ni ser dom inte så ofta här!
Och så gick jag hem med de friska höftlederna och friska armbågarna och normalstora friska ögonen promenerande bredvid mig i kopplet. Den normala ryggraden och det friska hjärtat följde också med. Vi hade inte en enda öroninflammation eller hudvecksinfektion att visa upp. Vi stänkte inte ens ner omgivningen med saliv ur fladdrande mungipsridåer!
På sju collies – 67 hundår* - har det varit ett enda fysiskt problem som krävt veterinärvård och behandling: en livmoderinflammation och konsekvenserna av den. En enda dog ung, åtta år gammal, av en hjärntumör - ingen åtgärd, ingen behandling, ingen hjälp som fanns att få. Det är sådant som måste hända ibland, för hund som för människa: det är risken med att vara vid liv. Men tre av sju har haft så mycket av skotträdsla att man behövde anpassa tillvaron efter hunden.
Tack, tack rasklubb som lyssnar på hundägarnas erfarenheter och gör något åt det som inte är bra!
Bodil Carlsson
*hittills. Hundligt att döma så har de här tre tillsammans sådär 14 år kvar att motionera oss på...
måndag 12 mars 2012
MER UTGÅENDE POST
Så här blev det, i all hast sent på kvällen! behövs inget långt eller välformulerat - det viktiga är att budskapet kommer fram.
Re: Cruft´s
TILL: editor@dogworld.co.uk
Dear Sir, I wish to convey my respect and appreciation for the KC and for the vets who had the courage and integrity to stand up for our dogs. Well done!
Bodil Carlsson
Sweden
Re: Cruft´s
TILL: steve.dean@thekennelclub.org.uk
Dear Mr. Dean,
I am one of very many people who feel delight and gratitude for the steps taken by the KC at Cruft´s this year. The dog world is so much larger than the "show fraternity" ; the normal anatomy and health of our dogs so much more important to us - the people who buy dogs and live with them - than obsession with conformational detail. Thank you for a great step forwards!
Regards,
Bodil Carlsson
Sweden
Re: Cruft´s
TILL: editor@dogworld.co.uk
Dear Sir, I wish to convey my respect and appreciation for the KC and for the vets who had the courage and integrity to stand up for our dogs. Well done!
Bodil Carlsson
Sweden
Re: Cruft´s
TILL: steve.dean@thekennelclub.org.uk
Dear Mr. Dean,
I am one of very many people who feel delight and gratitude for the steps taken by the KC at Cruft´s this year. The dog world is so much larger than the "show fraternity" ; the normal anatomy and health of our dogs so much more important to us - the people who buy dogs and live with them - than obsession with conformational detail. Thank you for a great step forwards!
Regards,
Bodil Carlsson
Sweden
UTGÅENDE POST!
Jemima Harrisons blog - länk till höger - innehåller just nu ett antal brev till engelska KC:s ordförande Steve Dean. Här är ett stycke ur ett av dem.
Please trust that for every letter like mine, thanking you for this new policy, there are thousands of people who have not written - but applaud you. In the "real world" dog show politics - who wins, what kennel, which handler, etc - do not register very strongly. But cruelty to innocent animals is something that million of us do care strongly about. We didn't know the "inside" world of the dog show and dog breeders had come to this. The more we learn - we normal folks who are the buyers of dogs, and the folks who watch the show with our kids - the more horrified we are.
Thank you for doing what we can't.
Thank you for putting the health of the dog back into dog shows.
Jag vet inte vad ni tänker skriva till Steve Dean, och inte vad jag tänker skriva heller, för det kan inte sägas mycket bättre än så.
Men skriva tänker jag. Gör det ni också! Ju fler brev som kommer in från alla de vettiga uppfödarna och från oss som köper och lever med hundarna - desto bättre.
Vi är majoriteten. Vi är den stora majoriteten. Låt oss visa vad vi tänker!
Steve Deans mailadress är steve.dean@thekennelclub.org.uk
Bodil Carlsson
Please trust that for every letter like mine, thanking you for this new policy, there are thousands of people who have not written - but applaud you. In the "real world" dog show politics - who wins, what kennel, which handler, etc - do not register very strongly. But cruelty to innocent animals is something that million of us do care strongly about. We didn't know the "inside" world of the dog show and dog breeders had come to this. The more we learn - we normal folks who are the buyers of dogs, and the folks who watch the show with our kids - the more horrified we are.
Thank you for doing what we can't.
Thank you for putting the health of the dog back into dog shows.
Jag vet inte vad ni tänker skriva till Steve Dean, och inte vad jag tänker skriva heller, för det kan inte sägas mycket bättre än så.
Men skriva tänker jag. Gör det ni också! Ju fler brev som kommer in från alla de vettiga uppfödarna och från oss som köper och lever med hundarna - desto bättre.
Vi är majoriteten. Vi är den stora majoriteten. Låt oss visa vad vi tänker!
Steve Deans mailadress är steve.dean@thekennelclub.org.uk
Bodil Carlsson
söndag 11 mars 2012
ALDRIG HADE JAG TROTT... !
...att det skulle komma en dag när resultaten från Cruft´s var spännande! Men här kom en nyhet till. Basset gick inte heller igenom veterinärkontrollen, så det blir ingen Best of Breed för den rasen heller.
Pekines ut, bulldog ut, clumber spaniel ut, mastiff ut, neapolitansk mastiff ut - och nu idag basset. Hundar har rätt att ha normala andningsvägar? Hundar har rätt att ha ett ansikte? Hundar har rätten att kunna röra sig? Hundar har rätten att ha oirriterade ögon som faktiskt är till för att se med?
Herregud, äntligen! Här står djurskydd och hälsa nos mot nos med (den senaste modeversionen av) rasens standard och för en enda gångs skull är det inte djurskydd och hälsa som sänker svansen.
Här står en hundorganisation nos mot nos med sina högljuddaste medlemsegon och för enda gångs skull är det inte hundorganisationen som rullar över på rygg.
Här står veterinärer mot en hel hundavelstradition och för en gångs skull håller veterinärerna inte tyst och backar inte!
De förorättade, chockade, djupt kränkta och lurade (etc, etc) uppfödarna är inte heller tysta. De vidtalar advokater, påstås det, och bygger upp kampanjer mot KC på facebook.
De engelska veterinärerna har gjort en mycket bra sak: de har följt sin yrkesetik. För visat mod och professionell integritet - tack, kollegor i fyrbensvärlden!
Engelska kennelklubben kommer inte ha en lätt vår framför sig. Det kommer kanske inte de redan offentligt namngivna veterinärerna heller. Många av kommentarerna på nätet är uppskattande, men når de fram?
Om ni vill uttrycka stöd för KC:s krav att hälsa går före utseende, och för BVA:s veterinärer, som den här helgen har gjort en insats för renrasiga hundars hälsa och framtidsutsikter - skicka ett mail till editor@dogworld.co.uk!
Bodil Carlsson
Pekines ut, bulldog ut, clumber spaniel ut, mastiff ut, neapolitansk mastiff ut - och nu idag basset. Hundar har rätt att ha normala andningsvägar? Hundar har rätt att ha ett ansikte? Hundar har rätten att kunna röra sig? Hundar har rätten att ha oirriterade ögon som faktiskt är till för att se med?
Herregud, äntligen! Här står djurskydd och hälsa nos mot nos med (den senaste modeversionen av) rasens standard och för en enda gångs skull är det inte djurskydd och hälsa som sänker svansen.
Här står en hundorganisation nos mot nos med sina högljuddaste medlemsegon och för enda gångs skull är det inte hundorganisationen som rullar över på rygg.
Här står veterinärer mot en hel hundavelstradition och för en gångs skull håller veterinärerna inte tyst och backar inte!
De förorättade, chockade, djupt kränkta och lurade (etc, etc) uppfödarna är inte heller tysta. De vidtalar advokater, påstås det, och bygger upp kampanjer mot KC på facebook.
De engelska veterinärerna har gjort en mycket bra sak: de har följt sin yrkesetik. För visat mod och professionell integritet - tack, kollegor i fyrbensvärlden!
Engelska kennelklubben kommer inte ha en lätt vår framför sig. Det kommer kanske inte de redan offentligt namngivna veterinärerna heller. Många av kommentarerna på nätet är uppskattande, men når de fram?
Om ni vill uttrycka stöd för KC:s krav att hälsa går före utseende, och för BVA:s veterinärer, som den här helgen har gjort en insats för renrasiga hundars hälsa och framtidsutsikter - skicka ett mail till editor@dogworld.co.uk!
Bodil Carlsson
BLANDAT VÅRGODIS 2) Sura karameller
Boxer har en hög frekvens av aortastenos och ytterligare en ärftlig sjukdom med risk för allvarlig hjärtarytmi. Kennel W:s ägare har som veterinär och medlem i rasklubbens hälsokommitté drivit krav på förebyggande hjärtundersökningar av avelsdjur. Kan man bekämpa dödliga hjärtfel och ändå hamna i en position där man upptäcker att ens halvlegendariska avelshund i stället är inblandad i spridningen av en dödlig njursjukdom?
Tragiskt nog kan man det. Det går utmärkt. Särskilt om man har sådana inavelskoefficienter, som kennel W hade under 2011. Eller har en misstänkt bärare som både farfar och morfar till valpar, som kennel G hade i en kull född så sent som september 2011.
Så vem är framgångsrik? Alldeles för länge har den uppfödare varit framgångsrik som haft flest utställningsvinster, flest parningar, mest eftersökta hanhund och flest exportvalpar efter den hanen. Att vara framgångsrik på det sättet har betytt mycket pengar och ännu mer ära för många och uppfödarna som tar sig till Cruft´s slåss fortfarande om just den chansen. Tyvärr har framgång i pengar och ära för uppfödaren inte alltid betytt framgång för rasen. Hört talas om blödarsjuka hos schäfer?
Biologi är inte samma sorts poängsummespel som TopDog.
Bodil Carlsson
Tragiskt nog kan man det. Det går utmärkt. Särskilt om man har sådana inavelskoefficienter, som kennel W hade under 2011. Eller har en misstänkt bärare som både farfar och morfar till valpar, som kennel G hade i en kull född så sent som september 2011.
Så vem är framgångsrik? Alldeles för länge har den uppfödare varit framgångsrik som haft flest utställningsvinster, flest parningar, mest eftersökta hanhund och flest exportvalpar efter den hanen. Att vara framgångsrik på det sättet har betytt mycket pengar och ännu mer ära för många och uppfödarna som tar sig till Cruft´s slåss fortfarande om just den chansen. Tyvärr har framgång i pengar och ära för uppfödaren inte alltid betytt framgång för rasen. Hört talas om blödarsjuka hos schäfer?
Biologi är inte samma sorts poängsummespel som TopDog.
Bodil Carlsson
BLANDAT VÅRGODIS 1)
Vilken vecka! Äntligen fick vi tid till en veterinär med nioåriga Eviga Mamman. Hon opererades för livmoderinflammation för fyra år sedan och allt läkte så fint och gick så bra... men gradvis blev pälsen torr och risig, den tovade sig överallt där hud låg mot hud. Massor har hon aldrig haft, men det som hände henne var att underullen blev mer och mer och mer... ull. Trist tät fårull, som måste snaggas ner. Och sista veckorna har hon luktat och varit ständigt fuktig baktill.
Så vi tog den första veterinärtid vi fick tag i och nu ska jag göra lite reklam. I utkanten av Skövde ligger Min Veterinär, en rätt nyöppnad klinik och om vårt besök är något att gå efter, så är det ett riktigt bra ställe. Intresserad veterinär, lugn och fin undersökning av hunden, recept på östrogen – och så hem!
Två dygn efter första dosen var tiken torr. Hon luktar inte längre. Hon har inte läckt en droppe. Inne på femte dygnet ser hon lite obestämt annorlunda ut – spänstigare, liksom. Lite bättre resning, lite mer glans i ögonen. Yngre!
I morse när vi gosade i sängen strök jag henne över magen. Kanske att jag bara inbillade mig, men nog kändes det som om den där kompakta ullmattan delade sig för fingrarna lite, lite grand!
Collie har inte stora fysiska problem – det är inte många kronor som har gått till veterinärutgifter på alla dessa år, bortsett från Eviga Mammans operation. Om något inte är direkt ovanligt, så är det väl just detta. Pyometra, operation, äggstockar ut i samma paket som den sjuka livmodern och sedan noll östrogen kvar. Kanske alla opererade tikar skulle ha en lågdos östrogen i efterförloppet?
Vi knallar omkring i skogsbackarna och diskuterar frågan, hundarna och jag. Colliebusen nosar fundersamt på kissfläckarna och ser ut som om han just har kommit på att gamla mamma faktiskt luktar som en tik igen. Lilltiken äter onämnbara ting, om hon inte rullar sig i dem. Ett rådjur smätter iväg och Eviga Mamman studsar upp i luften: det slår mig att jag har inte sett henne så alert och snabb på riktigt länge. Hon är nio och ett halvt, men hon rör sig som en ung hund.
Tack att jag har en så frisk ras att veterinärbesök är nästan lite exotiska! Tack att jag bor i en del av världen där till och med en hund kan få bra vård, när det någon gång behövs!
Och tack, hedervärda uppfödare och kunniga veterinärer, som gör det möjligt för oss att strosa omkring idag och bara njuta av solljuset. Listan på hundhaverier som jag aldrig har behövt oroa mig för är lång. Listan på problem är riktigt kort. Rasklubben gör jätteinsatser för att ta tag i det ena problemet och ett tjugo minuters veterinärbesök verkar ha löst det andra.
Bodil Carlsson
fredag 9 mars 2012
PS: BLOGGCITAT
Bulldoggen och pekinesen diskuteras livligt just nu på olika forum och bloggar, vill jag lova! Här är en liten replikväxling från en för mig ny blogg, där brösttonerna studsar mellan dataskärmarna. En amerikan skriver att AKC absolut måste räddas från att kapas av rabiata djurrättsaktivister även om nu fega engelska KC sviktar på sin post och går över till fiendesidan. Andra föreslår att KC skall stämmas upp över sina usla öron för detta övergrepp mot uppfödare av pekar och bulldoggar. Vaddå ta emot anmälningsavgifter först och sedan vägra att lämna över rosetterna?! Nä,nä, försök inte! Här behövs advokater som tar tag i den förlust av vinstchanser och prestige och ekonomisk framgång som KC har utsatt uppfödarna för! Några pratar om en internationell sammansvärjning av hundhatare, där pekar och bulldoggar bara är början på anstormningen och slutet kommer att bli alla hundars utdöende via påtvingad masskastration - se upp, snart är vi där!
Här ser signaturen L ytterligare en konspiration, nämligen bland ondsinta veterinärer. Den som svarar henne ÄR veterinär.
L says:
March 9, 2012 at 6:50 am
“Här har ni kruxet. Ska det vara veterinären, som kanske aldrig har fött upp en kull i sitt liv, som tar beslutet om Rasvinnaren /yess, här var det stor begynnelsebokstav!/ är värdig titeln, och inte domaren? Jag ska komma med ett blogginlägg om hur många veterinärstudenter blir hjärntvättade idag, men många av er har redan stött på veterinärer som är ovänligt inställda till vår hobby."
Jag är veterinär. Jag bedömer inte ifall en hund stämmer med en rasstandard och därmed är värd ett pris. Det jag bedömer är om en rasstandard skapar de multipla problem med livskvalitet som jag ser på kliniken varenda dag. Min utbildning och erfarenhet kvalificerar mig för det – vilket uppfödarens inte gör. Och när jag ser uppfödare insistera på att deras krokbenta, krökryggade, oförmögna-att-andas-normalt-produkter är fullständigt normala, lyckliga hundar… ja, då känner jag mig onekligen riktigt fientligt inställd till deras hobby och kommer att stödja KC och alla veterinärer som agerar för att förändra det här. Jag erkänner dessutom att jag saknar all respekt för ett “argument” som går ut på att om man ogillar en hobby som skapar lidande, då är det samma sak som att vara hjärntvättad. Är det det bästa ni har att komma med?
***
Jag tänker - vilken hjälp det måste vara för alla vettiga uppfödare, för alla rasklubbar som anstränger sig för sina hundars hälsa, för alla som köper valpar och hoppas på långa, rimligt friska liv åt sina kompisar, att höra veterinärerna börja klyva näbb och säga ifrån! Det är inte all uppfödning av hundar som skapar lidande och problem - och det vet veterinärerna också. Det är inte alla uppfödare som ser veterinärer och genetiker som sina dödsfiender.
Det är nog en minoritet av uppfödarna som väntar sig respekt vilka dumheter de än kommer med... och ju mer svar på tal de får, desto större chans för respektabla uppfödare att göra sitt jobb!
Bodil Carlsson
Här ser signaturen L ytterligare en konspiration, nämligen bland ondsinta veterinärer. Den som svarar henne ÄR veterinär.
L says:
March 9, 2012 at 6:50 am
“Här har ni kruxet. Ska det vara veterinären, som kanske aldrig har fött upp en kull i sitt liv, som tar beslutet om Rasvinnaren /yess, här var det stor begynnelsebokstav!/ är värdig titeln, och inte domaren? Jag ska komma med ett blogginlägg om hur många veterinärstudenter blir hjärntvättade idag, men många av er har redan stött på veterinärer som är ovänligt inställda till vår hobby."
Jag är veterinär. Jag bedömer inte ifall en hund stämmer med en rasstandard och därmed är värd ett pris. Det jag bedömer är om en rasstandard skapar de multipla problem med livskvalitet som jag ser på kliniken varenda dag. Min utbildning och erfarenhet kvalificerar mig för det – vilket uppfödarens inte gör. Och när jag ser uppfödare insistera på att deras krokbenta, krökryggade, oförmögna-att-andas-normalt-produkter är fullständigt normala, lyckliga hundar… ja, då känner jag mig onekligen riktigt fientligt inställd till deras hobby och kommer att stödja KC och alla veterinärer som agerar för att förändra det här. Jag erkänner dessutom att jag saknar all respekt för ett “argument” som går ut på att om man ogillar en hobby som skapar lidande, då är det samma sak som att vara hjärntvättad. Är det det bästa ni har att komma med?
***
Jag tänker - vilken hjälp det måste vara för alla vettiga uppfödare, för alla rasklubbar som anstränger sig för sina hundars hälsa, för alla som köper valpar och hoppas på långa, rimligt friska liv åt sina kompisar, att höra veterinärerna börja klyva näbb och säga ifrån! Det är inte all uppfödning av hundar som skapar lidande och problem - och det vet veterinärerna också. Det är inte alla uppfödare som ser veterinärer och genetiker som sina dödsfiender.
Det är nog en minoritet av uppfödarna som väntar sig respekt vilka dumheter de än kommer med... och ju mer svar på tal de får, desto större chans för respektabla uppfödare att göra sitt jobb!
Bodil Carlsson
JAMEN ÄNTLIGEN!
I onsdags hörde jag på lunchekot. Akvariefolket vägrar importera akvariefiskar som är så sönderavlade att de har uppsvullna kroppar och ögon som hotar att trilla ur...
... så jag tänkte: Och varför kan ingen stor hundorganisation med makt att demonstrera sina avsikter ha åtminstone lika mycket stake som akvaristerna? Man up, hundfolk!
Idag ramlade det här ner, lite försenat förstås, i brevlådan ute på vischan.NÅGON -klicka! - har ta mig fasicken fått en liten ansats till stake till slut!
Riktigt trevlig helg alla!
Bodil Carlsson
... så jag tänkte: Och varför kan ingen stor hundorganisation med makt att demonstrera sina avsikter ha åtminstone lika mycket stake som akvaristerna? Man up, hundfolk!
Idag ramlade det här ner, lite försenat förstås, i brevlådan ute på vischan.NÅGON -klicka! - har ta mig fasicken fått en liten ansats till stake till slut!
Riktigt trevlig helg alla!
Bodil Carlsson
torsdag 8 mars 2012
VAD DRIVER DEM? 2)
Titta HÄR och gissa vad skapelsen är tillverkad av!
1) plast och syntetvadd
2) hårborttagningsmedel, hårspray, touperingskam - och kanske lite extra sköldkörtelhormon för extra mycket skulpterbar päls?
3) hjärtlöshet
Omslagsbilden från stora amerikanska Dog News hösten 2011. Någon är mycket framgångsrik här, av titeln på pudeln att döma.
Men inte är det hunden!
Dog World har en artikel om hur man bäst ska låta den pensionerade utställningshunden framleva sin återstående tid. När den har blivit för gammal för att konkurrera framångdrikt, alltså. Den blir ju så lätt bortglömd, när det kommer nya stjärnor in i bilden! Hellre än att den ska leva ensam i kennelstallet är det väl bättre att låta den starta om någon annanstans - och visst borde det självklara valet vara en breed rescue, omplaceringsställe för just den rasen? Fast vet ni, man kan inte alltid lita på deras diskretion... Det finns rescue-medhjälpare som inte drar sig för att prata om uppfödarna som lämnar sina gamla hundar! Som kan ha synpunkter! Så då får man förstå att många föredrar att ha hundarna kvar, även om det betyder att deras liv inte blir så roligt när de är uttjänta i tävlingssammanhang.
Det låter lite som en kuriositet, när artikeln nämner att det faktiskt finns folk som lägger tävlingsdrömmen på hyllan och umgås med sin hund, när den inte vinner längre.
Vilka drivkrafter är igång i den här lilla subkulturen? Ja, inte är det hundintresse!
Bodil Carlsson
1) plast och syntetvadd
2) hårborttagningsmedel, hårspray, touperingskam - och kanske lite extra sköldkörtelhormon för extra mycket skulpterbar päls?
3) hjärtlöshet
Omslagsbilden från stora amerikanska Dog News hösten 2011. Någon är mycket framgångsrik här, av titeln på pudeln att döma.
Men inte är det hunden!
Dog World har en artikel om hur man bäst ska låta den pensionerade utställningshunden framleva sin återstående tid. När den har blivit för gammal för att konkurrera framångdrikt, alltså. Den blir ju så lätt bortglömd, när det kommer nya stjärnor in i bilden! Hellre än att den ska leva ensam i kennelstallet är det väl bättre att låta den starta om någon annanstans - och visst borde det självklara valet vara en breed rescue, omplaceringsställe för just den rasen? Fast vet ni, man kan inte alltid lita på deras diskretion... Det finns rescue-medhjälpare som inte drar sig för att prata om uppfödarna som lämnar sina gamla hundar! Som kan ha synpunkter! Så då får man förstå att många föredrar att ha hundarna kvar, även om det betyder att deras liv inte blir så roligt när de är uttjänta i tävlingssammanhang.
Det låter lite som en kuriositet, när artikeln nämner att det faktiskt finns folk som lägger tävlingsdrömmen på hyllan och umgås med sin hund, när den inte vinner längre.
Vilka drivkrafter är igång i den här lilla subkulturen? Ja, inte är det hundintresse!
Bodil Carlsson
onsdag 7 mars 2012
VAD DRIVER DEM?
Vilken drivkraft förmår kennel W att skriva följande i Dog World och dessutom skicka det som en kommentar till Jemima Harrisons blog:
”I aveln använder vi oss av ett antal faktorer, däribland genetisk variation, temperament och hälsoregler i enlighet med Kennelklubbens och rasklubbens rekommendationen för att säkerställa att vi föder upp lyckliga, friska hundar. Under 2011 och med hjälp av Kennelklubbens Mate Select-program har vi minskat vår genomsnittliga inavelskoefficient med 39% och är inställda på att kontinuerligt fortsätta vidare med detta. Vi ställer oss fullständigt bakom försöket att förstå vad som orsakar JKD och hur vanligt det är…”
när man kan förutse svaret? Officiell KC-statistik finns tillgänglig numera. Jemima Harrison kan läsa.
Hon svarar hövligt att KC:s statistik visar att kennel W
i februari 2011 hade en kull med inavelskoefficient 32%
i maj 2011 en kull med 17%
i november 2011 en kull med 26% och en med 17%
och i januari 2012 en kull med 32% inavelskoefficient.
Sedan avslutar hon med att nämna, att kennel G har helt rätt i att man inte använt den misstänkte hanen Gucci sedan oktober 2010, när Bruce Cattanach först kontaktade dem. Däremot har man ju låtit andra använda honom. Och hösten 2011 föddes på kennel G en kull där Gucci är såväl farfar som morfar.
Jag hoppas att Jemima Harrison har fel. Jag hoppas faktiskt nästan att hon har hittat på de där siffrorna! Men jag är rädd för att hon inte har det och det är sorgligt att se uppfödare, en av dem veterinär, klä ut sin sjaskiga praxis i sådana fina fraser. Vad driver dem?
Pengar! säger de flesta kommentarerna. Det här svaret – apropå en annan diskussion, om extrem exteriöravel och obligatorisk utbildning i anatomi för uppfödare – skickade en svensk veterinär, X, till mig. X har en befattning som både ger god inblick i praktisk hundavel och goda möjligheter att förmedla sina erfarenheter till beslutsfattare. Detta är hur X ser hunduppfödare:
Min erfarennhet som kliniskt arbetande veterinär är att de flesta uppfödare idag redan vet väldigt mycket, i synnerhet de som föder upp mops och sharpei som du nämner, men så fort det finns pengar med i bilden så har folk en tendens att vända sina kunskaper och erfarenheter till sin egen fördel.
Personligen tror jag faktiskt inte att det oftast är pengar som driver oss att göra dumheter. Den värsta valutan är inte pengar, utan bekräftelse, berömmelse och beundran.
Bodil Carlsson
”I aveln använder vi oss av ett antal faktorer, däribland genetisk variation, temperament och hälsoregler i enlighet med Kennelklubbens och rasklubbens rekommendationen för att säkerställa att vi föder upp lyckliga, friska hundar. Under 2011 och med hjälp av Kennelklubbens Mate Select-program har vi minskat vår genomsnittliga inavelskoefficient med 39% och är inställda på att kontinuerligt fortsätta vidare med detta. Vi ställer oss fullständigt bakom försöket att förstå vad som orsakar JKD och hur vanligt det är…”
när man kan förutse svaret? Officiell KC-statistik finns tillgänglig numera. Jemima Harrison kan läsa.
Hon svarar hövligt att KC:s statistik visar att kennel W
i februari 2011 hade en kull med inavelskoefficient 32%
i maj 2011 en kull med 17%
i november 2011 en kull med 26% och en med 17%
och i januari 2012 en kull med 32% inavelskoefficient.
Sedan avslutar hon med att nämna, att kennel G har helt rätt i att man inte använt den misstänkte hanen Gucci sedan oktober 2010, när Bruce Cattanach först kontaktade dem. Däremot har man ju låtit andra använda honom. Och hösten 2011 föddes på kennel G en kull där Gucci är såväl farfar som morfar.
Jag hoppas att Jemima Harrison har fel. Jag hoppas faktiskt nästan att hon har hittat på de där siffrorna! Men jag är rädd för att hon inte har det och det är sorgligt att se uppfödare, en av dem veterinär, klä ut sin sjaskiga praxis i sådana fina fraser. Vad driver dem?
Pengar! säger de flesta kommentarerna. Det här svaret – apropå en annan diskussion, om extrem exteriöravel och obligatorisk utbildning i anatomi för uppfödare – skickade en svensk veterinär, X, till mig. X har en befattning som både ger god inblick i praktisk hundavel och goda möjligheter att förmedla sina erfarenheter till beslutsfattare. Detta är hur X ser hunduppfödare:
Min erfarennhet som kliniskt arbetande veterinär är att de flesta uppfödare idag redan vet väldigt mycket, i synnerhet de som föder upp mops och sharpei som du nämner, men så fort det finns pengar med i bilden så har folk en tendens att vända sina kunskaper och erfarenheter till sin egen fördel.
Personligen tror jag faktiskt inte att det oftast är pengar som driver oss att göra dumheter. Den värsta valutan är inte pengar, utan bekräftelse, berömmelse och beundran.
Bodil Carlsson
tisdag 6 mars 2012
FRÅGAN SOM BORDE HÖRAS
Det sägs ofta i rasklubbssammanhang att det måste ges plats åt de framgångsrika uppfödarna. Inte lika ofta hörs frågan:
VAD MENAS MED FRAMGÅNGSRIK?
Det beror på hur man ser det, förstås. Hemsidan hos brittiska boxerkenneln W ser ut som om den hade träffats av en fullständig hagelsvärm av framgångar:
UK Top Kennel 1987,1989, 1995, 1996, 1998, 1999, 2000, 2001 och 2002
UK Top Dog/Bitch 1987, 1988, 1995, 1996, 1997, 1998, 2000, 2001, 2002, 2008, 2009, 2010 och 2011
UK Top Stud Dog 1988, 1989, 1990, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2008, 2009, 2010 och 2011
UK Top Breeders 1993, 2007 och 2008.
Imponerande för ovana boxerspekulanter? Bekräftande för alla som redan satsat på en boxer från W? You bet! Nej, jag är inte riktigt klar över vad alla utmärkelserna egentligen är. Men jag tror att det handlar om ett poängsummesystem för rasen, där utställningsvinsterna hos egenägda och egenuppfödda hundar, resp de egna hundarnas avkommor, räknas ihop.
Så spelar man bara på den planhalvan, går det inte att bli mycket mer framgångsrik än kennel W.
Vad menas mera med framgångsrik? Bra betalt? Sharon McCurdy sa, när jag frågade, att kennel G tog £400 – 500 i parningsavgift för Gucci. OM det är sant att han har över 800 avkommor och om vi är generösa och sätter i snitt 8 valpar per kull, så är vi uppe i 100 kullar. Ett snitt på 4 valpar ger 200 kullar ( någonstans här börjar man hoppas på att de använde sig av AI) och summan landar på mellan 350 000 och 650 000 svenska kronor från den hanen ensam. Lågt räknat! Det är två till tre ggr den genomsnittliga årsinkomsten i Storbritannien 2010. Sharon McCurdy säger också att kennel G hade 64 kullar på tre år. It´s their livelyhood, deras försörjning. Om vi tänker oss (lågt räknat) 4 valpar per kull och ett snittpris på £500 per valp, så borde kennelns treårsförtjänst vara hygglig.
Så Guccis ägare är en flitig och framgångsrik småföretagare och det är inget konstigt med det: hennes firma producerar valpar för en marknad och enligt hennes egna kriterier gör hon det bra. Det som är konstigt är att Guccis ägare samtidigt är produktgranskare och produktgarant. Hon sitter i rasklubbens styrelse, hon sitter i rasklubbens hälsokommitté och hon dömer sin egen ras. Hur många av Guccis avkommor och släktingar dömdes av hans ägare och hur påverkade bedömningarna prissättningen på parning och valpar?
Det skulle man vilja veta. Precis som man skulle vilja veta varför den här sortens information aldrig dyker upp i lovsångerna till de framgångsrika uppfödarna.
Bodil Carlsson
VAD MENAS MED FRAMGÅNGSRIK?
Det beror på hur man ser det, förstås. Hemsidan hos brittiska boxerkenneln W ser ut som om den hade träffats av en fullständig hagelsvärm av framgångar:
UK Top Kennel 1987,1989, 1995, 1996, 1998, 1999, 2000, 2001 och 2002
UK Top Dog/Bitch 1987, 1988, 1995, 1996, 1997, 1998, 2000, 2001, 2002, 2008, 2009, 2010 och 2011
UK Top Stud Dog 1988, 1989, 1990, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2008, 2009, 2010 och 2011
UK Top Breeders 1993, 2007 och 2008.
Imponerande för ovana boxerspekulanter? Bekräftande för alla som redan satsat på en boxer från W? You bet! Nej, jag är inte riktigt klar över vad alla utmärkelserna egentligen är. Men jag tror att det handlar om ett poängsummesystem för rasen, där utställningsvinsterna hos egenägda och egenuppfödda hundar, resp de egna hundarnas avkommor, räknas ihop.
Så spelar man bara på den planhalvan, går det inte att bli mycket mer framgångsrik än kennel W.
Vad menas mera med framgångsrik? Bra betalt? Sharon McCurdy sa, när jag frågade, att kennel G tog £400 – 500 i parningsavgift för Gucci. OM det är sant att han har över 800 avkommor och om vi är generösa och sätter i snitt 8 valpar per kull, så är vi uppe i 100 kullar. Ett snitt på 4 valpar ger 200 kullar ( någonstans här börjar man hoppas på att de använde sig av AI) och summan landar på mellan 350 000 och 650 000 svenska kronor från den hanen ensam. Lågt räknat! Det är två till tre ggr den genomsnittliga årsinkomsten i Storbritannien 2010. Sharon McCurdy säger också att kennel G hade 64 kullar på tre år. It´s their livelyhood, deras försörjning. Om vi tänker oss (lågt räknat) 4 valpar per kull och ett snittpris på £500 per valp, så borde kennelns treårsförtjänst vara hygglig.
Så Guccis ägare är en flitig och framgångsrik småföretagare och det är inget konstigt med det: hennes firma producerar valpar för en marknad och enligt hennes egna kriterier gör hon det bra. Det som är konstigt är att Guccis ägare samtidigt är produktgranskare och produktgarant. Hon sitter i rasklubbens styrelse, hon sitter i rasklubbens hälsokommitté och hon dömer sin egen ras. Hur många av Guccis avkommor och släktingar dömdes av hans ägare och hur påverkade bedömningarna prissättningen på parning och valpar?
Det skulle man vilja veta. Precis som man skulle vilja veta varför den här sortens information aldrig dyker upp i lovsångerna till de framgångsrika uppfödarna.
Bodil Carlsson
måndag 5 mars 2012
PETITION MY HEART: juvenile kidney disease
PDE Three Years On visades den 27 februari och avsnittet om boxeruppfödarna väckte kraftiga reaktioner. Den 29 låg en petition till engelska KC redan ute på nätet: GÖR NÅGOT! NU!
Mer officiella och mera välformulerade och självsäkra ordvändningar med stora bokstäver, komma och punkt i rätt ordning kan ni läsa i KC-nära tidningen Dog Worlds nätupplaga. Det finns 8 långa tungviktarkommentarer. Hundorganisationer och djurskyddsorganisationer, folk som är vana att formulera sig, påtalar att det behövs förändring. Kennel G attackerar dr Cattanach - ”varför blev just MIN championhane utpekad? Är det för att jag var emot ditt gamla projekt???” Kennel G attackerar också Sharon McCurdy, som förstås antyds inte ha rent mjöl i påsen själv. Kennel W kör en uppvisning i stram svansföring – de har ingenting att dölja. Kennelklubben tvår sina händer och beklagar att det saknas lagstiftning och regler för uppfödare, själva gör de så gott de kan.
Vi har hört det förut – utom en Kennelklubb som beklagar avsaknaden av tvingande regler för uppfödning, för det var nytt!
Petitionen till KC har 356 namn nu i kväll. De flesta utan kommentarer, som Jemima Harrison som står som tredje namn. Sharon McCurdy som femte namn säger bara help us please och namnunderskrift 38 we have a Boxer affected by this cruel awful disease, its heartbreaking watching her deteriorate please, please help our Boxers our Boxers are living sentient animals who deserve better
Namn 290: please help us its such a heartbreaking thing to watch your puppy slowly die in front of you
Kennel G och W får sina fiskar varma: kallhamrade, själviska människor out to grab a fast buck med sin inavel! Sluta med linjeaveln! Håller tyst om defekter som dom vet om! Sätt stopp NU! Surely the future of our dogs is more important than a few bruised egos?
Den åttonde namnunderskriften tyckte jag var svårast att läsa. Det beror på kryssen efter meningen. Några säger tänkvärda saker – en person skriver att det kanske inte alltid är den mest synliga och framträdande uppfödaren som gör det bästa för rasen. Men den åttonde underskriften säger vad det handlar om.
in memory of my 7 month old boxer bonnie who died of JKD xxxx
Bodil Carlsson
Mer officiella och mera välformulerade och självsäkra ordvändningar med stora bokstäver, komma och punkt i rätt ordning kan ni läsa i KC-nära tidningen Dog Worlds nätupplaga. Det finns 8 långa tungviktarkommentarer. Hundorganisationer och djurskyddsorganisationer, folk som är vana att formulera sig, påtalar att det behövs förändring. Kennel G attackerar dr Cattanach - ”varför blev just MIN championhane utpekad? Är det för att jag var emot ditt gamla projekt???” Kennel G attackerar också Sharon McCurdy, som förstås antyds inte ha rent mjöl i påsen själv. Kennel W kör en uppvisning i stram svansföring – de har ingenting att dölja. Kennelklubben tvår sina händer och beklagar att det saknas lagstiftning och regler för uppfödare, själva gör de så gott de kan.
Vi har hört det förut – utom en Kennelklubb som beklagar avsaknaden av tvingande regler för uppfödning, för det var nytt!
Petitionen till KC har 356 namn nu i kväll. De flesta utan kommentarer, som Jemima Harrison som står som tredje namn. Sharon McCurdy som femte namn säger bara help us please och namnunderskrift 38 we have a Boxer affected by this cruel awful disease, its heartbreaking watching her deteriorate please, please help our Boxers our Boxers are living sentient animals who deserve better
Namn 290: please help us its such a heartbreaking thing to watch your puppy slowly die in front of you
Kennel G och W får sina fiskar varma: kallhamrade, själviska människor out to grab a fast buck med sin inavel! Sluta med linjeaveln! Håller tyst om defekter som dom vet om! Sätt stopp NU! Surely the future of our dogs is more important than a few bruised egos?
Den åttonde namnunderskriften tyckte jag var svårast att läsa. Det beror på kryssen efter meningen. Några säger tänkvärda saker – en person skriver att det kanske inte alltid är den mest synliga och framträdande uppfödaren som gör det bästa för rasen. Men den åttonde underskriften säger vad det handlar om.
in memory of my 7 month old boxer bonnie who died of JKD xxxx
Bodil Carlsson
söndag 4 mars 2012
BREVLÅDAN IDAG: MÖRKERTAL?
Idag har jag pratat på telefon med en hedervärd boxeruppfödare i Skottland och jag borde känna mig glad... men det gör jag inte. Tvärtom.
Hon heter Sharon McCurdy och det här är vad hon har att säga:
Artikeln i Wikipedia är korrekt utom på en punkt. Hon fick inte tre valpar som dog unga i njursvikt: hon fick sex. Tre olika kullar, tre olika tikar. Gucci var pappa till fem av valparna och en son till Gucci var pappa till den sjätte. Gucci, säger hon, lämnade alltid små kullar.
När valparna dog, kontaktade Sharon McCurdy genetikern Bruce Cattanagh. Det är ju - som hon säger - lite svårt att tänka sig att utfallet skulle bero på något annat än en genetisk faktor. Gucci har redan närmare 900 registrerade valpar efter sig och hans söner erbjuds till avel både hemma i England och utomlands, vilket betyder att Gucci med tiden – ganska snart! - kommer att dyka upp på båda sidorna i valpars stamtavlor i olika länder.
Gucci från kända kennel G går dessutom tillbaka på en avelsmatador från framgångsrika kennel W som finns i stamtavlan på var och varannan nu levande engelsk boxer.
Cattanagh blev mycket bekymrad.
I februari 2011 la han fram problemet: han trodde att det fanns en hittills inte känd eller inte tillräckligt uppmärksammad nedärvd defekt som orsakar dödlig njursvikt hos boxer och han ville starta ett program för att försöka klarlägga hur utbrett det var och på vilket sätt det var ärftligt. Han presenterade förslaget för rasklubbens ledning. Där ingick ägaren av kennel G och ägarna av kennel W – förstås, för är det inte självklart att de mest kända och framgångsrika ska styra rasklubben?
En kort tid efter detta möte släppte rasklubbens ledning en pressrelease, som sa att det var ett alldeles utmärkt projekt att ge sig på. Sedan hände inte mycket. Förrän i månadsskiftet februari/mars 2012, en eller ett par dagar efter att PDE: Three Years On hade setts av ett par miljoner brittiska TV-tittare.
Nu finns en kortfattad text på brittiska boxerklubbens hemsida. Den säger att det från 2005 och framåt hittats runt 40 fall av dödlig njursvikt hos unga brittiska boxers, men bara diagnosticerade med blodprover, urinprover och ultraljud. Därför kan man inte veta om det faktiskt är samma orsak, om det faktiskt är genetiskt, eller vad det faktiskt rör sig om. Här har blodprover tagits men ingen gen är hittad!
Alltså vet man faktiskt ingenting. Uppfödarna rekommenderas ”noggrant undersöka” avelsdjurens hälsohistorik, förstås, och så ska man "minimera effekten" av släktskapsavel.... . Hur man skall lyckas med det ena, om det finns ett mörkertal, och med det andra ifall en och samma matadorhane dyker upp överallt, framgår inte. Så innebörden i ett sådant meddelande kan nog översättas med det välkända ”Business as usual!”
Sharon McCurdy blev häpen, när hon fick veta att på svenska boxerklubbens hemsida finns femtio stycken svenska boxers med diagnosen JRD angivna med kennelnamn och registreringsnummer och med uppmaningen att avstå från avel på deras föräldradjur. Så skulle hon vilja ha det på brittiska boxerklubbens hemsida också. Då, sa hon, kunde folk göra välinformerade val!
Fast hon blev lessen samtidigt. För man inser, att om lilla Sverige med runt 500 registrerade boxers per år sedan 2005 har närmare 50 fall – då är det tyvärr rätt troligt att Storbritannien, med mellan 9 500 och 5 200 boxeregistreringar per år*, har haft många fler verkliga njursviktsfall än de där 40 under samma tid.
Samma sak säger Bruce Cattanagh via mail idag. Han börjar tro att problemet kan vara värre än han har förstått hittills. Här hemma läser jag annonserna på engelska versioner av Blocket, där vanliga hundägare erbjuder sin boxerhane till avel för £250. Fantastisk stamtavla! Bästa blodslinjer! Son till Gucci!
Bodil Carlsson
*Engelska KC:s statistik anger 8916 registrerade boxer 2002, 9 566 år 2005, 7 353 år 2008 och 5 277 förra året. Obs att inte alla renrasiga hundar KC-registreras!
Hon heter Sharon McCurdy och det här är vad hon har att säga:
Artikeln i Wikipedia är korrekt utom på en punkt. Hon fick inte tre valpar som dog unga i njursvikt: hon fick sex. Tre olika kullar, tre olika tikar. Gucci var pappa till fem av valparna och en son till Gucci var pappa till den sjätte. Gucci, säger hon, lämnade alltid små kullar.
När valparna dog, kontaktade Sharon McCurdy genetikern Bruce Cattanagh. Det är ju - som hon säger - lite svårt att tänka sig att utfallet skulle bero på något annat än en genetisk faktor. Gucci har redan närmare 900 registrerade valpar efter sig och hans söner erbjuds till avel både hemma i England och utomlands, vilket betyder att Gucci med tiden – ganska snart! - kommer att dyka upp på båda sidorna i valpars stamtavlor i olika länder.
Gucci från kända kennel G går dessutom tillbaka på en avelsmatador från framgångsrika kennel W som finns i stamtavlan på var och varannan nu levande engelsk boxer.
Cattanagh blev mycket bekymrad.
I februari 2011 la han fram problemet: han trodde att det fanns en hittills inte känd eller inte tillräckligt uppmärksammad nedärvd defekt som orsakar dödlig njursvikt hos boxer och han ville starta ett program för att försöka klarlägga hur utbrett det var och på vilket sätt det var ärftligt. Han presenterade förslaget för rasklubbens ledning. Där ingick ägaren av kennel G och ägarna av kennel W – förstås, för är det inte självklart att de mest kända och framgångsrika ska styra rasklubben?
En kort tid efter detta möte släppte rasklubbens ledning en pressrelease, som sa att det var ett alldeles utmärkt projekt att ge sig på. Sedan hände inte mycket. Förrän i månadsskiftet februari/mars 2012, en eller ett par dagar efter att PDE: Three Years On hade setts av ett par miljoner brittiska TV-tittare.
Nu finns en kortfattad text på brittiska boxerklubbens hemsida. Den säger att det från 2005 och framåt hittats runt 40 fall av dödlig njursvikt hos unga brittiska boxers, men bara diagnosticerade med blodprover, urinprover och ultraljud. Därför kan man inte veta om det faktiskt är samma orsak, om det faktiskt är genetiskt, eller vad det faktiskt rör sig om. Här har blodprover tagits men ingen gen är hittad!
Alltså vet man faktiskt ingenting. Uppfödarna rekommenderas ”noggrant undersöka” avelsdjurens hälsohistorik, förstås, och så ska man "minimera effekten" av släktskapsavel.... . Hur man skall lyckas med det ena, om det finns ett mörkertal, och med det andra ifall en och samma matadorhane dyker upp överallt, framgår inte. Så innebörden i ett sådant meddelande kan nog översättas med det välkända ”Business as usual!”
Sharon McCurdy blev häpen, när hon fick veta att på svenska boxerklubbens hemsida finns femtio stycken svenska boxers med diagnosen JRD angivna med kennelnamn och registreringsnummer och med uppmaningen att avstå från avel på deras föräldradjur. Så skulle hon vilja ha det på brittiska boxerklubbens hemsida också. Då, sa hon, kunde folk göra välinformerade val!
Fast hon blev lessen samtidigt. För man inser, att om lilla Sverige med runt 500 registrerade boxers per år sedan 2005 har närmare 50 fall – då är det tyvärr rätt troligt att Storbritannien, med mellan 9 500 och 5 200 boxeregistreringar per år*, har haft många fler verkliga njursviktsfall än de där 40 under samma tid.
Samma sak säger Bruce Cattanagh via mail idag. Han börjar tro att problemet kan vara värre än han har förstått hittills. Här hemma läser jag annonserna på engelska versioner av Blocket, där vanliga hundägare erbjuder sin boxerhane till avel för £250. Fantastisk stamtavla! Bästa blodslinjer! Son till Gucci!
Bodil Carlsson
*Engelska KC:s statistik anger 8916 registrerade boxer 2002, 9 566 år 2005, 7 353 år 2008 och 5 277 förra året. Obs att inte alla renrasiga hundar KC-registreras!
lördag 3 mars 2012
TILLOCHMED HÄR...
... långt ute på vischan, alltså, ramlar nyheterna från stora världen in, man får bara ställa sig där vägarna korsas och vakta brevlådan ett tag. :-)
I väntan på lite uppgifter utifrån - trevlig helg och fortsatt tidig vår önskas alla!
Bodil Carlsson
torsdag 1 mars 2012
BOXERGENETIK I ÖVERSÄTTNING del 2)
Andra delen av Wikipedia-artikeln som sammanfattar Pedigree Dogs Exposed Three Years On:
"Cattanach fastslår att mutationer inträffar hela tiden, men det viktiga är hur man hanterar dem när man hittar dem och i det här fallet gick det allvarligt fel.
Ett år efter mötet i rasrådet fanns varken information eller rådgivning om sjukdomen på rasklubbens hemsida. En del hundägare och uppfödare lämnade blodprover till forskningsprojektet, men det kom inga prover från kennel W Boxers – detta trots att WMM satt med i rasens hälsokommitté och själv är veterinär. /Hans fru/ YMM hävdade i ett skriftligt uttalande att hennes erbjudande att lämna blodprover hade avfärdats som ointressant – ett påstående som Cattanach bestrider.
/Den andra toppkennelns ägare/ JM uppgav i ett uttalande att hon var villig att lämna ett blodprov från Gucci, men att hon förstod det som att Cattanach redan hade fått tillräckligt med prover. Hon uppgav att inga hundar i hennes kennel var drabbade och tycktes ha uppfattningen att den första forskningen bara fokuserade på drabbade hundar.
Båda dessa kennlar reggade detta år kullar med inavelsnivåer mycket högre än rasgenomsnittet. De avlade också på hundar som en oberoende genetiker ansåg skulle kunna vara bärare. Båda kennlarna hävdade att de inte skulle avla på någon hund som misstänktes vara bärare, att de har genetisk variation i åtanke i sin avel och att deras hundars hälsa och välfärd är det som har störst betydelse."
Översättarens kommentar: Har vi hört det här förut?
"Problemets omfattning är ännu inte inte klarlagd och preliminära DNA-studier har inte levererat användbara resultat. Men det som nu krävs – enligt TV-programmet - är att fler sjukdomsdrabbade träder fram, att det kommer fram fler blodprover och fler människor som vill stå upp för hälsan hos sin ras.
...this has got to stop, this has to stop. People come to us to buy dogs in good faith. They buy a pet that soon becomes somebody's best friend. We don't breed dogs knowing that they are going to die, you don't do that [...] I have a duty and responsibility to those people that bought their puppies from me.
Sharon McCurdy, boxeruppfödare i PDE Three Years On
Det behövs fler uppfödare som Sharon McCurdy. Hon sprang på något som hon inte hade väntat sig och inte gillade och då begärde hon in hjälp. Men vad är det som är fel? Är det hunden Gucci som sprider anlaget för dödlig njursjukdom i sin ras? Är det giriga, hänsynslösa uppfödare som måste hängas ut med namn i en TV-film med miljontals tittare för att man ska få dem att hejda sig?
Eller är Gucci en frisk hund, av en slump bärare av en gen som varken han eller hans omgivning märker... och är hunduppfödare lika resten av mänskligheten på det sättet att om vi får mycket beröm och dessutom bra betalt för något som vi tycker om att göra, så har vi V-Ä-L-D-I-G-T svårt att se när det havererar?
Bodil Carlsson
"Cattanach fastslår att mutationer inträffar hela tiden, men det viktiga är hur man hanterar dem när man hittar dem och i det här fallet gick det allvarligt fel.
Ett år efter mötet i rasrådet fanns varken information eller rådgivning om sjukdomen på rasklubbens hemsida. En del hundägare och uppfödare lämnade blodprover till forskningsprojektet, men det kom inga prover från kennel W Boxers – detta trots att WMM satt med i rasens hälsokommitté och själv är veterinär. /Hans fru/ YMM hävdade i ett skriftligt uttalande att hennes erbjudande att lämna blodprover hade avfärdats som ointressant – ett påstående som Cattanach bestrider.
/Den andra toppkennelns ägare/ JM uppgav i ett uttalande att hon var villig att lämna ett blodprov från Gucci, men att hon förstod det som att Cattanach redan hade fått tillräckligt med prover. Hon uppgav att inga hundar i hennes kennel var drabbade och tycktes ha uppfattningen att den första forskningen bara fokuserade på drabbade hundar.
Båda dessa kennlar reggade detta år kullar med inavelsnivåer mycket högre än rasgenomsnittet. De avlade också på hundar som en oberoende genetiker ansåg skulle kunna vara bärare. Båda kennlarna hävdade att de inte skulle avla på någon hund som misstänktes vara bärare, att de har genetisk variation i åtanke i sin avel och att deras hundars hälsa och välfärd är det som har störst betydelse."
Översättarens kommentar: Har vi hört det här förut?
"Problemets omfattning är ännu inte inte klarlagd och preliminära DNA-studier har inte levererat användbara resultat. Men det som nu krävs – enligt TV-programmet - är att fler sjukdomsdrabbade träder fram, att det kommer fram fler blodprover och fler människor som vill stå upp för hälsan hos sin ras.
...this has got to stop, this has to stop. People come to us to buy dogs in good faith. They buy a pet that soon becomes somebody's best friend. We don't breed dogs knowing that they are going to die, you don't do that [...] I have a duty and responsibility to those people that bought their puppies from me.
Sharon McCurdy, boxeruppfödare i PDE Three Years On
Det behövs fler uppfödare som Sharon McCurdy. Hon sprang på något som hon inte hade väntat sig och inte gillade och då begärde hon in hjälp. Men vad är det som är fel? Är det hunden Gucci som sprider anlaget för dödlig njursjukdom i sin ras? Är det giriga, hänsynslösa uppfödare som måste hängas ut med namn i en TV-film med miljontals tittare för att man ska få dem att hejda sig?
Eller är Gucci en frisk hund, av en slump bärare av en gen som varken han eller hans omgivning märker... och är hunduppfödare lika resten av mänskligheten på det sättet att om vi får mycket beröm och dessutom bra betalt för något som vi tycker om att göra, så har vi V-Ä-L-D-I-G-T svårt att se när det havererar?
Bodil Carlsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)