Bloggen har varit tyst länge och det var min avsikt att låta den förbli tyst.
Timma efter timma lagda på ett kennelfullmäktiges motioner och resonemang, medan ungar svalt ihjäl i Jemen och folk dog i skogen mellan Polen och Belarus i ett spel mellan skitstövlar.
Sedan kom damen som hanterade sina aussievalpar med gummiband för att få till utställningssvansar och damen som visste bättre än Länsstyrelsens veterinär hur mycket en bulldog behöver kunna andas.
Det finns tillfällen då kontrasteffekter är är bra och så finns tillfällen, då de tar orken ifrån en. Skillnaden mellan en sluten liten värld på ohejdad drift mot det alltmera extrema och den stora världen blev för mycket.
Men idag ringde någon om en nyhet. Oslo tingsrätt fäller Norska Kennelklubben, de norska rasklubbarna för cavalier king charles spaniel och engelsk bulldog och några enskilda uppfödare av respektive ras. Att fortsätta med denna avel, säger rätten, strider mot gällande djurskyddslagstiftning.
Läs mera via den här länken! Längst ner hittar ni själva domslutet. Det är långt – och självklart på norska - men vittnesmålen och domstolens resonemang är värda att ta sig igenom.
Det är bara att förutsätta, att domen kommer att överklagas. Men ändå... Ja! Det känns som en seger, en liten en, men en seger. För den fina lilla cavaliertiken i grannskapet, som vem som helst måste älska att se stöta upp sädesärlor på fotbollsplan och som först nu, nästan tio år gammal, har börjat få ett blåsljud. Hon hade tur. Utkorsa, säger Oslo tingsrätt! För att hennes sort ska få fortsätta leva och stöta upp småfåglar utan ett deras hjärtklaffar hindrar dem från att vara hundar. För den genomtrevlige franske bulldogskillen i närheten - för att hans sort ska få fortsätta finnas och kunna springa en sommardag med fungerande andningsvägar.
För att våra hundar är värda vårt ansvarstagande.
Tack, Oslo tingsrätt. Tack, Dyrebeskyttelsen!
Bodil Carlsson
