NÄR MAMMUTARNA KOMMER

 Cavalier King Charles-hundarna hade dubbel otur. De råkade ut för två olika följder av utseendeinriktad släktskapsavel. Den ena är en anatomisk avvikelse, som har ansetts beundransvärd – den förkortade bakre skallen skapar förutsättningen för syringomyeli. Hjärtklaffssjukdomen, vackert kallad ”biljud” eller ”blåsljud”, syns inte utanpå och har aldrig valts med avsikt. Men den massiva förtätningen av ett sådant anlag är otänkbar utan intensiv släktskapsavel. Människorna som sysslade med aveln på CKCS har själva skapat ett problem, som deras efterföljare inte vet hur de skall hantera och inte riktigt vill kännas vid, så de håller så låg profil som möjligt i den frågan och pratar hellre om annat.

Att läsa förhalningsbesluten i protokollet och sedan i norska RAS se tuffa krav på icke verifierade, självrapporterade gentester för två recessiva mutationer (som i princip kan vara tagna på kennelägaren själv, eller på grannens katt, eller inte tagna alls) känns som att se någon försöka skymma anfallande mammutar genom att hålla upp ett ex av Kalle Anka. Gör man så, har man inte förstått läget. Jag tror, att den norska rasklubbens passivitet till ena halvan orsakas av att man inte har förstått och till andra halvan av den gamla vanliga mänskliga benägenheten att tro, att det som har gått bra länge, måste fortsätta gå bra.

Det konstiga är något annat: fjorton säljares beslutstyngd viktad mot 14 000 ägare till hundar med hög sjukdomsrisk och den överordnade organisationens acceptans av läget.

Var är legitimiteten i de besluten ?

Vilken slagkraft har en sådan organisation ?

Uttryckt på annat sätt: varför överlät NKK till en djurskyddsorganisation att pröva en avelspraxis inför domstol, när man kunde ha gjort det själv?

Jag förstår, att NKK har insett och arbetat med problemen hos cavalier. Jag förstår, att man kontaktade FCI och tog med sig norska cavalieruppfödarrepresentanter på en resa till rasens ”hemland” i hopp om att få uppfödarna att fatta reson och få med dem på tåget. Det gick ju uppenbarligen sådär. Vad gör en kennelklubb då?

Kanske kunde den förklara för sina uppfödare, att ingen organisation står över nationell lag. I skarpt läge har FCI:s och KC:s regler och synpunkter samma relation till verkligheten som sedlarna i Monopol har till riktiga pengar. Norska hundars hemland är Norge. I Norge gäller norsk lag.

NKK hade kunnat säga till de fjortons rasklubb något i den här stilen.

Antingen gör ni som vi säger och då hjälper vi er med allt ni behöver. Eller så måste vi tyvärr pröva er sak rättsligt innan någon annan gör det. Skulle en norsk domstol komma fram till att avel så som ni bedriver den strider mot gällande lag, så kan varken FCI eller engelska kennelklubben hjälpa er. De har ingenting att sätta emot, förstår ni. Och vi - vi kommer att kasta ut er.

Är det vad ni vill?

Bodil Carlsson

ENIG ENFALD?

Under de tio åren mellan 2008 och 2017 registrerade NKK 7 703 cavaliervalpar. Toppåret 2010 reggades 1 028 valpar. Då var cavalier nummer 1 på listan över populära raser i Norge. Sedan har siffrorna minskat ordentligt, antagligen som en spegling av att allmänhetens kännedom om hälsoläget i rasen har ökat, men 2017 låg de ändå på 605. Om vi tänker oss, att en typisk familje- och sällskapshund som cavalier bor med i snitt så lite som en till två människor, betyder det att de drygt 7 000 valparna hade någonstans mellan 10 000 och 14 000 människor som levde med dem, brydde sig om dem och betalade försäkringar och veterinärkostnader för dem. Det är rätt många människor involverade i hur hundarna mår, tycker ni inte?

Av alla dessa återfanns fjorton stycken på ett årsmöte, där en fråga som rör rasens hälsa och överlevnad skulle beslutas om. Vad dessa fjorton bestämde, fortsätter att styra aveln.

Någonting är konstigt med hundvärldens organisationsstruktur. Den bestämmer villkoren för väldigt många, som sällan är med när besluten tas, men som förväntas acceptera konsekvenserna.

Låt oss titta på årsmötesprotokollet från juni 2018! Punkt efter punkt blir enhälligt godkänd. Det rekommenderade priset på en valp ökas enhälligt med tusen kronor och verksamhetsberättelsen från 2017 godkänns lika enhälligt, den senare med tillägget att man i fortsättningen förutom att redovisa hur många som ställt ut under året också kan komma ihåg att nämna hur många som kommit till rasklubbens utbildningar.

Lika överens var de fjorton om följande Läs det! Läs särskilt den tredje punkten: den kräver sin man.

”Styrets forslag til vedtak: Uttalelsen nedenfor vedtas som Norsk Cavaliersklubbs tilbakemelding til NKKs hovedstyre vedrørende HS-vedta 79/2017: I NKKs Hovedstyre ble følgende vedtatt i sak 79/2017: «Det har i flere år vært arbeidet med situasjonen for rasen Cavalier King Charles Spaniel. Basert på tilgjengelige forskningsdata er rådet fra våre faglige miljøer at det som vil gi størst avlsfremgang vil være å igangsette et krysningsprosjekt for rasen. Hovedstyret vedtok at NKK skal henvende seg til FCI og rasens hjemland vedr. helsestatus på Cavalier, og be om deres syn på om situasjonen for rasen nå er slik at det kun er et krysningsprosjekt som vil gi den helt nødvendige avlsfremgangen. /../ Det har også fra helseavdelingen i NKK blitt argumentert sterkt for at Norsk Cavalierklubb skal sette i gang et prosjekt med utavl i rasen. Representanter fra klubben deltok også på et møte hos den Britiske Kennelklubben, der blant annet dette spørsmålet ble drøftet.” (Kursivering i originalet.)

Det var alltså frågan 2017 från NKK till FCI och KC efter att NKK:s egen hälsokommitté rått till utkorsning: är rasens situation nu sådan, att även FCI och KC ser utkorsning som nödvändig?

Det tycker inte de fjorton. Årsmötesprotokollet berättar varför.

. ”"Etter en nøye vurdering foreslås det ikke at det settes i gang utavlstiltak for rasen, i hvert fall ikke på nåværende tidspunkt. Det er flere grunner til dette: 

1. Vi mener at det for bilyd på hjertet med påfølgende 

hjertesykdom vil være mulig å forbedre tilstanden hos cavalierer med andre tiltak,,hovedsakelig systematisering av hjerteundersøkelsene og bruk av eldre avlsdyr samt hunder som har mange langtlevende hunder i sin stamtavle. Dette begrunnes med at det er gjort funn som indikerer at langtlevende foreldredyr med sen forekomst av bilyd gir dette videre til avkommene. 

2. Når det gjelder SM er sykdommen fortsatt under 

kartlegging, utredning og forskning, og nedarvingsmønsteret er ikke endelig avklart. Vi mener at konservativ og forsiktig avl, basert på kunnskap hos oppdrettere og kartlegging av avlsdyrenes og forfedrenes helsehistorie, kombinert med et visst omfang av skanning i første omgang må  prøves som et tiltak.. 

3. Den norske populasjonen av cavalier er i sin 

nedstamming og avlsmateriale nesten identisk med genpoolen i England, Sverige og en del andre europeiske land. Det er heller ingen andre observasjoner eller fakta som skulle tilsi at situasjonen er mer alvorlig her enn i andre land. Så langt vi kjenner til er det ikke satt i gang andre tilsvarende tiltak noe sted. Vi mener at det ikke er noen grunn til at det norske rasemiljøet skal sette i gang et slikt tiltak på egen hånd.. SS

Styrets forslag: Enstemmig vedtatt "

Man har en ras, där generna för den dödliga hjärtsjukdomen är så spridda, att få djur helt slipper från följderna. Har hundarna tur, hinner de bli så gamla att de dör av något annat. Årsmötets beslut om åtgärd ? Avla helst på de som ni tror ska hinna dö av något annat.

Man har en ras, där en annan sjukdom orsakad av den önskade skallformen är lika utbredd, även om den inte hos alla ger tydligt avläsbara symptom i form av smärta. Det gör den, däremot, hos deras avkommor. Ofta, men svårförutsägbart hos just vilka. Årsmötets beslut om åtgärd? Ingen. ”Vi vet inte exakt hur ärftligheten ser ut, så vi väntar tills den är fullständigt känd innan vi gör något.”

Och så den tredje punkten: ”Det är inte värre här än i andra länder, så varför ska just vi behöva göra något?"

Denna samstämmighet går ut på en enda sak: undvik att göra något, och om något i värsta fall måste göras, så låt det inte bli nu! Jag tror inte alls, att de här personerna är enfaldigare än någon annan. Jag tror, att de åkte till sitt årsmöte för att säkra möjligheten att fortsätta sälja det de säljer. I andra sammanhang brukar sådant kallas förhalningsstrategi.

Bodil Carlsson