Projekt
Mentalt sund collie
2010 togs ett stort kliv framåt för att förbättra collierasen – ”Projekt mentalt sund collie” startade. Ingen som känner rasen är väl omedveten om att den har sina svaga sidor när det gäller mentaliteten, nämligen alltför många och alltför vanligt förekommande rädslor. Detta syntes sedan tidigare i MH-protokoll och alldeles säkert för många collieägare i vardagen.
2010 togs ett stort kliv framåt för att förbättra collierasen – ”Projekt mentalt sund collie” startade. Ingen som känner rasen är väl omedveten om att den har sina svaga sidor när det gäller mentaliteten, nämligen alltför många och alltför vanligt förekommande rädslor. Detta syntes sedan tidigare i MH-protokoll och alldeles säkert för många collieägare i vardagen.
Ett samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) inleddes
för att ta fram ett Mentalindex (MI) för collierasen. Mentalindex fanns redan innan
för t ex hopp- och dressyrhästar. Ett index som för hästar delvis speglar mentala
egenskaper, så det gällde inte att uppfinna hjulet på nytt – det gällde att
applicera detta index på hund. Så gjordes och 2013 fanns de första MI-listorna
publicerade på Svenska Collieklubbens hemsida. Listor där man klart kunde
utläsa varje beskriven individs styrkor och svagheter avseende mentalitet. Det
är fyra år sedan nu.
Listorna var (och är fortfarande) lätta att förstå:
Collierasens medelvärde för samtliga fem egenskaper (Socialitet, Nyfikenhet/orädsla, Lekfullhet, Jaktintresse och Skott) sattes till 100.
Det innebär att för att förbättra värdet för t ex skott bör bägge föräldrar till en kull ha över 100 på den egenskapen. Man lägger nämligen ihop de tilltänkta avelsdjurens värden och delar med två och då får man det förväntade värdet för kullen. Att para en hund med 75 och en hund med 80 i egenskapsvärden är rent förkastligt eftersom värdet då blir 75+80 delat med 2, vilket ger resultatet 77,5. Enkel matematik.
Listorna var (och är fortfarande) lätta att förstå:
Collierasens medelvärde för samtliga fem egenskaper (Socialitet, Nyfikenhet/orädsla, Lekfullhet, Jaktintresse och Skott) sattes till 100.
Det innebär att för att förbättra värdet för t ex skott bör bägge föräldrar till en kull ha över 100 på den egenskapen. Man lägger nämligen ihop de tilltänkta avelsdjurens värden och delar med två och då får man det förväntade värdet för kullen. Att para en hund med 75 och en hund med 80 i egenskapsvärden är rent förkastligt eftersom värdet då blir 75+80 delat med 2, vilket ger resultatet 77,5. Enkel matematik.
Information
och ännu mer information
Alla uppfödare var (och är fortfarande förstås) välkomna att kontakta SCK för att få information och hjälp med hur man använder MI i sin avel. Många nummer av Colliebladet har informerat om MI och följt upp utvecklingen. Det fanns, kort sagt, alla möjligheter att hoppa på det tåg som skulle leda till en ljusare framtid för rasen. Och ändå har nästan ingenting förbättrats under dessa fyra år.
Det är ju inte direkt ”rocket science” att lägga ihop två tal och dela med två, eller hur?
Så enkelt och lättfattligt.
Så beprövat inom andra djurslag.
Så smidigt att använda.
Ändå väljer så många uppfödare att inte använda MI. Märkligt.
Alla uppfödare var (och är fortfarande förstås) välkomna att kontakta SCK för att få information och hjälp med hur man använder MI i sin avel. Många nummer av Colliebladet har informerat om MI och följt upp utvecklingen. Det fanns, kort sagt, alla möjligheter att hoppa på det tåg som skulle leda till en ljusare framtid för rasen. Och ändå har nästan ingenting förbättrats under dessa fyra år.
Det är ju inte direkt ”rocket science” att lägga ihop två tal och dela med två, eller hur?
Så enkelt och lättfattligt.
Så beprövat inom andra djurslag.
Så smidigt att använda.
Ändå väljer så många uppfödare att inte använda MI. Märkligt.
Och
avelsspärren då?
Jo, i ett protokoll från SKK Avelskommittés möte 2016-11-24 står följande:
Jo, i ett protokoll från SKK Avelskommittés möte 2016-11-24 står följande:
” Helena Frögéli (från
SKK:s Avelskommitté, min kursivering) rapporterade att mötet hade
karaktären av ett informationsmöte där klubben (SCK, min kursivering) avrapporterade hur mentalindex har
tillämpats i avelsarbetet. Klubben har valt att fokusera på index för
nyfikenhet/orädsla och skotträdsla. Vidare konstaterade man att uppfödare inte
tar hänsyn till mentalindex i någon stor utsträckning. För ett mer effektivt
avelsarbete för bättre mentalitet hos collie önskar klubben få mer frekventa
uppdateringar av mentalindex och att verktyget lyfts in i SKK Avelsdata. Vidare
önskar man en möjlighet att införa krav relaterade till mentalindex med
avelsspärr för avkommor efter parningar där föräldradjurens genomsnittliga
index är lägre än 100. Baserat på den utförliga redovisningen kan konstateras
att rasen har stora rädsleproblem. Klubben uppdrogs återkomma med en formell
förfrågan till SKK/AK kring eventuella restriktioner relaterade till mentalindex.”
Det var medlemmarna i projektgruppen Mentalt sund collie
som representerade rasklubben i detta sammanhang, för Svenska Collieklubben har
gått ut med en dementi där det står följande: I avelskommittéens protokoll noteras också att klubben begär en
avelsspärr för valpar där föräldradjuren genomsnittligt har under 100 i
mentalindex. Detta måste vara ett missförstånd.
Detta är inte ett krav som styrelsen för Svenska Collieklubben har kommit med.
Detta är inte ett krav som styrelsen för Svenska Collieklubben har kommit med.
Sekreteraren på SKK:s möte tog för givet att
projektgruppen representerade SCK. Dementin visar att SCK inte är av samma
uppfattning.
Det väcker en del frågor:
Står inte SCK bakom projekt Mentalt sund collie längre?
Har SCK inget förtroende för gruppens arbete och slutsatser?
För det kan väl inte vara av ren feghet som man så klart säger sig inte vilja ha med tanken på restriktioner att göra? En rasklubb måste ständigt vara på jakt efter alla tänkbara medel för att förbättra rasen. Vad är klubben annars till för?
Det väcker en del frågor:
Står inte SCK bakom projekt Mentalt sund collie längre?
Har SCK inget förtroende för gruppens arbete och slutsatser?
För det kan väl inte vara av ren feghet som man så klart säger sig inte vilja ha med tanken på restriktioner att göra? En rasklubb måste ständigt vara på jakt efter alla tänkbara medel för att förbättra rasen. Vad är klubben annars till för?
Nästa naturliga steg i förbättringsarbetet måste nog vara en avelsspärr på djur som inte har ett egenskapsvärde på minst 100 gällande nyfikenhet/orädsla samt skott. Det finns liksom ingen annan framkomlig väg om man vill förbättra dessa egenskaper. Om nu uppfödare fortfarande efter fyra år väljer bort MI som avelsverktyg, då visar de också tydligt att de inte är intresserade av att förbättra rasen. En naturlig konsekvens av detta borde vara att de slutar att föda upp collie. Det kallas sunt förnuft.
Och när information och hjälpsamhet inte kunde vända det skenande tåget fullt av bristande colliementalitet, vad krävs då? En fråga som flera collieuppfödare bör fundera på.
Hur ser det ut i andra raser?
Avelsspärr är i sig inte något extremt inom hundavel. Det finns flera raser som använder sig av detta i sitt förbättringsarbete. Som exempel kan nämnas att schäfrar med HD grad D eller E inte får användas i avel. Om detta ändå görs så avelsspärras avkomman och spärren kan inte hävas.
http://www.schaferhundklubben.se/Aktuellt-fran-SKK
Avelsspärr är i sig inte något extremt inom hundavel. Det finns flera raser som använder sig av detta i sitt förbättringsarbete. Som exempel kan nämnas att schäfrar med HD grad D eller E inte får användas i avel. Om detta ändå görs så avelsspärras avkomman och spärren kan inte hävas.
http://www.schaferhundklubben.se/Aktuellt-fran-SKK
Ytterligare ett exempel gäller
Gordonsetter:
”Fr.o.m. 1 januari 2000 belägger SKK avkomma efter Hd-belastad Gordonsetter med avelsspärr, vilken EJ kan hävas även om avkomman visar sig vara Hd-fri.”
http://www.sgsk.se/avel/hälsa/hd-10953925
”Fr.o.m. 1 januari 2000 belägger SKK avkomma efter Hd-belastad Gordonsetter med avelsspärr, vilken EJ kan hävas även om avkomman visar sig vara Hd-fri.”
http://www.sgsk.se/avel/hälsa/hd-10953925
Jordbruksverket säger följande:
Förbud mot avel med rädda och aggressiva djur
Hundar och katter som är överdrivet rädda eller omotiverat aggressiva får inte användas i avel. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till hundvalpen eller kattungen.
http://www.racc.nu/avelsrek.php
Förbud mot avel med rädda och aggressiva djur
Hundar och katter som är överdrivet rädda eller omotiverat aggressiva får inte användas i avel. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till hundvalpen eller kattungen.
http://www.racc.nu/avelsrek.php
Således inget dramatiskt alls. Bara den enda
framkomliga vägen i förbättringsarbetet.
Inom andra raser är det en självklarhet.
Inom andra raser är det en självklarhet.
Låt oss sluta med ett bra citat från
Svenska Vorstehklubben:
Lyft blicken och granska hunden
- även din egen - med kritiska ögon! En avelshund ska vara bättre än genomsnittshunden, för att utveckla
rasen i positiv riktning.
http://www.vorsteh.se/kmvalavelshund.html
Johan Nilsson