fredag 14 oktober 2016

Den fantastiska collienäsan


Idag var en helt vanlig fredag. En vanlig morgonrunda med hundarna i skogen, på ett helt vanligt ställe. Plötsligt markerade hanen att vi inte var ensamma i skogen. Jag försökte hävda att vi visst var ensamma och att han bara var överkänslig, typ. Men han gav sig inte. Tiken hakade på och sa att jag hade fel. Vi gick några meter till och skallmarkeringarna från hundarna blev kraftigare men jag såg ingenting konstigt alls. Så plötsligt märkte jag rörelser inne i skuggorna och hann tänka allt från björn, älg, rådjur, jaktlag och till och med vildsvin (fast de inte finns här uppe - än…). Dessutom hördes ett mummel i skogen och plötsligt dök det upp kamouflageprydda hjälmar överallt.
Jaha, jag hamnade visst mitt i en militärövning och hade just passerat en nyuppsatt skylt om fotoförbud – med kameran runt halsen…
-Vi har en övning här, meddelade en krigare. Kanske lite smått besviket.
-Ojdå, sa jag. Då går vi en annan väg.


Så det gjorde vi. Den enda andra väg som fanns där och som förhoppningsvis var fri från övande militär. Det var den. Där tog vi vår skogssväng och någon timme senare var vi tillbaka på ruta ett. Där väntade nu två beväpnade militärer som kom fram och ställde frågor om mitt namn och mitt ärende i skogen. Man kan tycka att en person med två hundar som är i skogen har ett självklart ärende: Nämligen att rasta hudarna. Men jag uppgav snällt mitt namn, mitt ärende (rasta hundarna och fota!) och erbjöd dem att titta på bilderna jag tagit. Det sista avböjde de dock, en aning generat, och önskade mig en bra dag.
 

Det är andra gången denna vecka hanen talar om för mig att vi inte är ensamma i skogen. Häromdagen var det en (så småningom) synlig svampplockare, idag tämligen osynliga militärer.
Men – byt ut osynliga militärer och svampplockare som vet var de är, mot svamp/bärplockare/skogsvandrare som gått vilse eller dementa personer som inte har en aning om var de är. Då förstår alla vad en sådan egenskap hos en hund är värd. Och varför ingen någonsin har rätt att anse denna egenskap oviktig för collierasen. Eller för någon ras.
Johan Nilsson