Idag var en helt vanlig fredag. En vanlig morgonrunda med
hundarna i skogen, på ett helt vanligt ställe. Plötsligt markerade hanen
att vi inte var ensamma i skogen. Jag försökte hävda att vi visst var ensamma
och att han bara var överkänslig, typ. Men han gav sig inte. Tiken hakade på
och sa att jag hade fel. Vi gick några meter till och skallmarkeringarna från
hundarna blev kraftigare men jag såg ingenting konstigt alls. Så plötsligt märkte jag
rörelser inne i skuggorna och hann tänka allt från björn, älg, rådjur, jaktlag
och till och med vildsvin (fast de inte finns här uppe - än…). Dessutom hördes
ett mummel i skogen och plötsligt dök det upp kamouflageprydda hjälmar
överallt.
Jaha, jag hamnade visst mitt i en militärövning och hade just passerat en nyuppsatt skylt om fotoförbud – med kameran runt halsen…
-Vi har en övning här, meddelade en krigare. Kanske lite smått besviket.Jaha, jag hamnade visst mitt i en militärövning och hade just passerat en nyuppsatt skylt om fotoförbud – med kameran runt halsen…
-Ojdå, sa jag. Då går vi en annan väg.
Så det gjorde vi. Den enda andra väg som fanns där och som
förhoppningsvis var fri från övande militär. Det var den. Där tog vi vår
skogssväng och någon timme senare var vi tillbaka på ruta ett. Där väntade nu
två beväpnade militärer som kom fram och ställde frågor om mitt namn och mitt
ärende i skogen. Man kan tycka att en person med två hundar som är i skogen har
ett självklart ärende: Nämligen att rasta hudarna. Men jag uppgav snällt mitt
namn, mitt ärende (rasta hundarna och fota!) och erbjöd dem att titta på bilderna jag tagit. Det sista
avböjde de dock, en aning generat, och önskade mig en bra dag.
Det är andra gången denna vecka hanen talar om för mig att
vi inte är ensamma i skogen. Häromdagen var det en (så småningom) synlig
svampplockare, idag tämligen osynliga militärer.
Men – byt ut osynliga militärer och svampplockare som vet var de är, mot svamp/bärplockare/skogsvandrare som gått vilse eller dementa personer som inte har en aning om var de är. Då förstår alla vad en sådan egenskap hos en hund är värd. Och varför ingen någonsin har rätt att anse denna egenskap oviktig för collierasen. Eller för någon ras.
Men – byt ut osynliga militärer och svampplockare som vet var de är, mot svamp/bärplockare/skogsvandrare som gått vilse eller dementa personer som inte har en aning om var de är. Då förstår alla vad en sådan egenskap hos en hund är värd. Och varför ingen någonsin har rätt att anse denna egenskap oviktig för collierasen. Eller för någon ras.
Johan Nilsson