Kalla tider

En genomläsning av senaste inläggen på Pedigree dogs exposed är inget fredagsnöje. Tvärtom.
Här finns den ena bilden/klippet efter den andra som visar hur avelsarbetet gått totalt fel.

Schäfern har fått bakben som hör hemma på en helt annan art, nämligen ekorren. En hund och en ekorre har ingenting gemensamt eller hade i alla fall inte, innan klåfingriga uppfödare började experimentera med hur bakben kan se ut. Nu kanske schäfern kan ägna sig åt trädklättring och nötsamlande som arbetsuppgift. Påhittigt av dessa uppfödare, inte sant?

De stackars trubbnosarnas lidande är långt ifrån över. Desperata ägare vädjar om ekonomiskt stöd för att kunna operera andningsvägarna på sin franska bulldog. Det hade de sluppit om uppfödarna hade vägrat bidra till utvecklingen av en ras med deformerade andningsvägar. Men de gjorde de inte.

Än värre med youtube-klippet på en Bostonterrier som pga sin kroppsform och fysionomi inte klarar att sköta sin hygien. Det blir inte bättre av att en oförstående ägare sätter musik till det ”skojiga” klippet.
Och så fortsätter det.

Så jag tar min dagliga sparktur i skogen med våra collies för att uppväga det negativa med något positivt, nämligen detta: collien har inga andningsproblem, inga deformerade bakben eller näsborrar. De har en fungerande kropp som låter dem springa obehindrat, hoppa över diken och kullfallna träd. Det är en glädje att se dem i full fart, kilometer efter kilometer medan den kyliga morgonen så sakteliga blir mildare när solen stiger. Det enda problem som uppstår är möjligtvis is i skägget, både på mig och på hundarna, men det är just ingenting i jämförelse med vad som beskrivits ovan.

 

 

 

Johan Nilsson