Öppet brev till
landsbygdsminister Sven-Erik Bucht 2016 02 03
Du har nyligen mottagit en
petition med drygt 3 000 namnunderskrifter från den svenska
djursjukvårdens branschorganisation angående hälsoproblemen hos de
s k kortnosiga hundraserna.
Jag vill ge Dig
ytterligare information i samma ämne. För att vara tydlig vill jag
först påtala, att jag inte är uppfödare av någon ras eller äger
trubbnosar; jag är inte involverad i utställningsverksamhet och
inte heller medlem i Svenska Kennelklubben (SKK). Jag är vanlig
medlem i Svenska Brukshundsklubben och - delvis p g a mitt yrke som
läkare - intresserad av hundars hälsa, anatomi och genetik.
Hund har jag haft i närmare trettio år.
Efter att mött
extremtrubbnosade hundar i mitt närområde, noterat deras
andningsbiljud och tagit del av ett antal veterinärmedicinska
studier av andningsproblemen hos dessa hundraser samt följt
diskussionerna på nätet, måste jag säga: jag är förfärad.
Den alltmera
exteriörinriktade aveln av sällskapsdjur – utseendeaveln –
skapar djurhälsoproblem, som i Sverige aldrig skulle accepteras, om
den drabbade lantbrukets produktionsdjur. Just när det gäller de
extremt trubbnosade hundraserna tar aveln ett stort kliv över de
gränser, som djurskyddslagen sätter. Det är inte rimligt, att
hundar skall behöva genomgå operationer för att få någorlunda
andningsförmåga!
Extremtrubbnosarnas
problem har uppmärksammats av veterinärer internationellt i många
år, men ingen förändring i den utställningsinriktade aveln har
ägt rum – snarare tvärtom.
De svenska veterinärer,
som nu har väckt frågan, har mötts av uppskattning hos brittiska
och tyska veterinärer, som möter samma problem. På hemmaplan har
de däremot utsatts för förlöjliganden och trakasserier på nätet
av uppfödare av de extremtrubbnosiga hundraserna. Veterinärkårens
kompetens och motiv har ifrågasatts på ett sätt, som skapar
intrycket att man helst vill att ägare av trubbnoshundar skall
undvika att rådfråga veterinär om sina hundars andningshälsa.
Ägare av extremtrubbnosraser har uppmanats att hålla sig till
särskilt vänligt inställda, namngivna veterinärer. Dessa
veterinärer har av lätt insedda skäl inte alltid uppskattat att se
sig beskrivas som ”trubbnosvänliga”. Det kan inte vara särskilt
lätt att vara nybliven valpköpare mot bakgrunden av så mycket
desinformation.
Delar av uppfödargruppen
visar i diskussionerna på nätet en kunskapsnivå, som är
uppseendeväckande låg. De vet helt enkelt inte, hur en normal hunds
luftvägar är konstruerade. De förstår därmed inte heller, att
deras hundar har svårt att syresätta sig. De kan uppenbarligen inte
ta till sig den informationsfilm om tecken på andnöd, som SKK
gjort. Med den ökning i efterfrågan och försäljningsmöjligheter,
som de senaste åren har medfört, har de heller inga incitament för
att ändra synsätt. Tyvärr tycks samma sak ibland kunna sägas om
SKK:s exteriördomare.
SKK:s försök att
förbättra uppfödarnas och domarnas kunskaper om och uppmärksamhet
på andningsproblem har hittills inte givit något resultat. Mitt
intryck är, att SKK inte saknar viljan att förändra – bara makt
och möjlighet. Exteriöraveln fortsätter att premiera tilltänkta
avelsdjur, vars övre luftvägar är genetiskt amputerade.
Valpköpare och
försäkringsbolag för stå för kostnaderna.
Hundarna får ta smällen.
Sedan ett antal år är
jag ansvarig utgivare för nätkrönikan Collievänner.
Jag bifogar några av artiklar från hösten 2015 i förhoppningen
att de skall ge en överskådlig bild av normal hundanatomi
respektive extremtrubbnosanatomi avseende de övre luftvägarna. Om
Du inte hinner något annat – se illustrationerna i Vindens
portar!
Eller
läs inlägget i dagens Svenska Dagbladet av två erfarna
veterinärer, båda ögonspecialister, som beskriver plågsamma
ögonproblem orsakade av samma förändringar av ansiktsskelettets
utformning som leder till andningsproblemen hos extremtrubbnosar.
Svensk
djurskyddslagstiftning är uppmärksammad och respekterad i andra
länder. Den ger oss inte rätten att avla fram anatomiska defekter
för att vinna på hundutställningar - eller för att kunna ta ut
högre valppriser. Men som all annan lag, behöver djurskyddslagen
implementeras.
Jag
vill med detta brev be Dig om hjälp. Som landsbygdsminister är Du i
slutändan ansvarig för djurskyddslagens efterlevnad. Den bästa
insats Du kan göra för hundarna, för deras ägare och för de
hälsomedvetna uppfödare, som faktiskt finns men som idag arbetar i
motvind, är att tydligt markera att extremaveln på trubbnosraser är
ett djurskyddsproblem, som inte längre kommer att tolereras. Det är
troligen också det bästa stöd, som SKK kan få i sitt försök att
få till mera sans och bättre kunskaper i hundaveln.
Med vänlig hälsning
