NÄSTINTILL KLARTEXT

Men herreguud....! Här händer det saker! Frågan är bara exakt vad...och självklart varför!
VARFÖR skulle FCI förbjuda medlemsländer att bjuda in brittiska domare? HUR gick det till när "allt gjordes upp i förväg"? VEM bestämde att ordet "tibetansk" i en del rasnamn sklle bytas ut mot "kinesisk"? VILKA är de andra "internationella kennelklubbar" som omnämns?

Somt är lätt att förstå. Vreden över FCI:s sätt att försöka dominera ner norska kennelklubben, t ex. Hur man uppfattar delar av den kinesiska hundvärlden. Varför man oroas av att fler och fler små nya nationella kennelklubbar - utan andra kynologiska kunskaper än hur man arrangerar en utställning, är vad som står! -  kommer in i FCI, medan gamla kennelklubbar med långa traditioner och, ibland, en del vettigt jobb för hundhälsa och hundhållning då kan hamna i  minoritet.
CS var enhälligt - läs själva!



http://www.skk.se/PageFiles/41671/SKKs%20stallningstagande%20rorande%20WDS%202019.pdf


 Brittiska Dog World rapporterar som breaking news ett gemensamt uttalande om Kina, World Dog Show och FCI från Åhmansson och Uddman. Tonen är lika allvarsamt statsmannalik som den brukar vara i den tidskriften. Vi vanliga dödliga undrar, förstås.
 Vad tror vi att det här betyder?


Bodil Carlsson

Undringar och funderingar

 

Den här bilden togs i Norge, på semester i Nordland. Vi är hundägare och åker bara till andra länder om hundarna kan följa med. De kunde de, efter avmaskning och ifyllda EU-pass. Och de följde med utan att knota. 60 mil i bil vilket, trots allt, bara är drygt hälften av deras vanliga tur ner till västkusten varje sommar. Så det var nog en smal sak, bilåkandet till grannlandet.
Men så lättsamma att ha med.
Varje hundstopp var på en ny plats och varje gång hoppade de ur bilen med samma positiva inställning: Vad kul! En ny plats, nya lukter, nya vyer.
Det är två positiva jyckar de här. Och ser jag tillbaka på vårt trettonåriga collieliv så kan jag skatta mig lycklig nu.

För visst, vi har också haft en rädd collie. En älskad vän som fick oss att fundera mycket, att ändra mycket i våra liv men som till slut fick oss att förstå att den inte ville längre. Vi lät den slippa när den var fem år gammal. Ingen hund ska behöva visa att den hellre vill vara inne för att slippa hoten där ute. Ingen.

Nu har det gått ett par år sedan den hunden fick somna in och jag har funderat mycket på vårt beteende och på hundens beteende. Hunden var rädd, det vet vi. Vi var också rädda och försökte bortförklara hundens beteende: Den mötte fel hund, den mötte en hund som var aggressiv eller osäker, den mötte en människa som var hotfull, den mötte stojande barn etc.
Som hundägare kan man konstruera de mest häpnadsväckande bortförklaringar och förmildrande omständigheter. För att slippa se sanningen. Men sanningen finns alltid där även om vi inte vill se den just då. För att vi förnekar och - för att vi älskar vår hund.
Men tillfällena och mötena kan se ut på så många olika sätt. Och vi kan aldrig regissera verkligheten.
Vi kan aldrig välja bort jobbiga hundmöten, stojande barn eller hotfulla människor. Den makten har vi inte.

Men vi har makten att välja valp. Vi har möjligheten att läsa på, att förstå vad MH och Mentalindex innebär. Den stund det tar att läsa på om det är en bråkdel av den tid tillsammans med den valp vi väljer. Men oerhört viktig.

I min idealvärld ska ingen behöva välja bort ett fullständigt liv tillsammans med sin hund. Fullständigt i meningen att hunden kan vara delaktig i alla delar av ägarens liv. I hemmet, på resa, med andra hundar, med andra människor. Och under alla årstider.

Johan Nilsson

THIS ONE IS FOR YOU!

Till alla er, som arrangerade, förberedde och genomförde och ställde i ordning efter årets träningsläger på Segerstad: tack!

Tack för att ni finns och orkar med. Tack för de lärorika dagar ni har ordnat åt oss deltagare och våra hundar! Tack för bra boende i vacker trakt och alldeles underbar mat ( ett stort separat tack till kokerskan kommer här- hon är en stjärna, och det kan hon gärna få höra även om hon väl är van vid lovord...). Tack för bra instruktörer, som står ut med okunniga frågor, olika förkunskaper och olika målsättningar!

Överst ett ljuvligt doftande fång av artonhundrafemtiotalsrosen Armide, som sägs vara den enda i sin grupp som blommar om. Den lyser upp sin omgivning.
Det gör ni också! Och segerstadslägret hoppas vi blommar om många somrar framåt!

   Tack igen från Bodil,  Bessie och många andra och -  vi ses igen nästa år. Oss slipper ni inte så lätt!


Bodil Carlsson

BAKOM RUBRIKERNA

&a

Gold cards given to FCI delegates ‘worth 100,000 euros’

Created: 16/07/2015

MORE details have emerged about the ‘gold cards’ given to Federation Cynologique Internationale (FCI) delegates after they awarded the 2019 World Show to China.
  It is claimed the cards are worth a total of about 100,000 euros – about £70,000 – and pay for three nights for two people at a five-star hotel in Shanghai.
  The China Kennel Union (CKU) gave them to all 91 delegates in what is alleged to be an unusual move for a World Show host.
  The Norwegian Kennel Club (NKK), which has been outspoken in its belief that the show should not be held in China due to its ‘appalling’ animal welfare policies and dog-eating festival, says the money should instead be used to improve dog welfare in the country.
  And it has written to the FCI and the China Kennel Union making its views plain.
  The gold cards were handed out by the CKU following a FCI General Assembly vote on which country should stage the 2019 show.
  As reported last week, the NKK has questioned the ethics of using the gold cards, citing ‘the abuse of dogs in China’, and has asked for the cost of its gold card to be donated to a welfare group. It is boycotting the show and has asked its judges and other kennel clubs to do the same. Several other countries have followed suit."

Så långt artikeln i  brittiska Dog World för tre veckor sedan. Resten kan ni läsa själva - klicka på länken.http://www.dogworld.co.uk/product.php/140457/1618/gold_cards_given_to_fci_delegates__worth_100_000_euros . Läs gärna också om det hundpolitiska storkrig i ord som har utbrutit sedan FCI bestämde att raser med ordet "tibetansk" i namnet numera härstammar från Kina.
 Själv sitter jag här och minns med tacksamhet ett reportage, som visades på TV någon gång i början på året. Vi var nyinflyttade i vintermörkrets och asfaltgångarnas land, rådjuren och vildisarna ersatta av vällande minihorder av skällande minihundar, varenda jycke i prydligt flexikoppel... och vi började krokna. Ett liv i koppel på asfalt! Var det så det skulle bli?
Och så dök det där TV-programmet upp. Jag såg massor av entusiastiska stadsboende kineser med plånbok i handen vandra genom fler och fler butiker som säljer hundfoder och hundborstar och hundkoppel och hundskålar och förstås bollar och bitgrejor och leksaker, leksaker till hundar, som har blivit leksaker för människor. Jag såg en välkammat energisk butikschef i västerländsk kavaj berätta att antalet ensamhushåll i Kinas städer växer och växer, så butiken har ökat sin omsättning med 70% på kort tid och räknar med att fortsätta i samma takt. Och så såg jag en medelålders kinesisk man, som med kinderna äppelröda av förtjusning och ansträngning lät sig dras i kopplet uppför en monumental trappa i Peking av en mycket vacker svartvit hund: utställningsversionen av en border collie.
Kort sagt såg jag den kinesiska versionen av den växande internationella hundmarknaden. Och med tanke på hur stor den håller på att bli i Kina, så var det lätt att förstå varför FCI såg ett i alla bemärkelser gyllene tillfälle att - som det heter numera i ekonomipressen - exponera sig mot det marknadssegmentet. Erkänsla i hårdvaluta för sin insats fick ju FCI:s delegater också, tycks det. Och ni, kära läsare, tror fortfarande att World Show har mest med hundar att göra?

Fast den där rödkindade och andfådde kinesiske mannen -  honom är jag stort tack skyldig. Även jag har ju en marknadsanpassad utställningsversion av en av de bästa arbetande raser som någonsin funnits. Så vad är jag skyldig dem?
 Efter den där kvällen i soffan framför TV:n har inte många dagar gått utan att mina hundar har fått vara lösa. Vi tränar lydnad på en stor fotbollsplan bland först förfärade, sedan glada, ungar från Mellanöstern. De glömmer bollarna och kommer och tittar. "Ärr den en varg? Kan den dödda en människa?"
De lite vanare ungarna flinar. "Dom hondarna är skitsnälla! Min lillasyster KLAPPAR DEN!""
 Vi tränar inkallning uppe i ett affärscentrum där ungarnas farfäder och morfäder sitter i klungor och röker och pratar. De stirrade med misstänksamhet i början. Nu ler de och nickar och ibland säger någon "Fin hond!" och sträcker fram handen mot colliehuvudet. Och nu drar det ihop sig!
För visst har den gamle adoptivschäfern tagit väldigt mycket tid och ansträngning sista tiden och lär fortsätta att göra det... men nu börjar det bli dags. Det finns utmärkta ställen här, kvällsstängda dagis och så, där man lätt kan skicka in några av traktens alla ungar och låta en ung hund leta rätt på dem. Leksaker skall de aldrig bli! Inte sällskapsleksaker, inte tävlingsleksaker, ingenting som finns bara för mitt nöjes skull och bara på mina villkor. Den som är född med inneboende förmåga har också rätten att få använda den.

Bodil Carlsson