Vårdagjämning

Ovanligt lite snö denna vårdagjämning 2015. Allt i från barmark till dryga 20 cm inne i skogen. Det är lite. Det säger de som vet. Efter tretton år i Västerbotten konstaterar jag att det nog stämmer.
Innan dagens solförmörkelse tog jag med hundarna på sin dagliga långtur, utan sparken idag. Kameran fick också följa med i hopp om att fånga hundarna på en eller annan bild. Och se – det gick bara bra.

Sobeltiken är ett energiknippe och en hund som vill göra saker hela tiden. Hanen börjar gärna sina turer med att kolla läget innan han vill leka. Det finns ju så mycket att kolla. Kissfläckar, rådjursspår, feta skogsfåglar som plötsligt flaxar upp. Och en massa annat som jag aldrig får veta.
De är alltså aningen osynkroniserade, våra två. När hon vill leka vill han nosa och hennes inviter blir inte alltid mottagna med största glädje. Följande bilder är ett bevis så gott som något:

 

 

 

Det slutar i alla fall alltid väl. Han kommer att jaga henne när nosandet är över och hon får jaga honom. Fortfarande är hanen bättre på att finta även om tiken börjar få allt mer gedigna kunskaper. Till hennes nackdel talar det faktum att hon har så bråttom, hon kollar inte tillräckligt efter hans nästa drag och plötsligt tog han en helt annan väg.
Det är alltid en glädje att se dem leka och vi är förstås glada att ha två hundar med lust att leka.

Johan Nilsson

Vintern som försvann

Som boende i norra Sverige känns februari som en mycket märklig månad. I snart femton år har jag bott här uppe och aldrig tidigare upplevt en sådan mild februari (eller december och januari) som i år. Är det klimatförändringar eller är det normala fluktuationer? Vem vet? Inte jag, i alla fall. Men jag lider inte.
Jag tillhör den del av befolkningen som tycker om milt väder och så lite snö som möjligt. Det kan bero på att jag tillbringade en ansenlig mängd år av mitt liv på västkusten. I duggregn med ömsom blötsnö och ömsom regn. Jag kan "milda vintrar" och jag har egentligen inget emot dem... Möjligtvis att de är mörka och ruggiga. Men vilken vinter är inte det i Sverige?

Men - idag sken solen. I alla fall nästan. Hundarna ut på daglig långrunda med mig på sparken. Sparken är ovärderlig här när det blir isgata flera veckor i rad.
Och skiner solen - då kommer kameran med ut!

 

 

 



Johan Nilsson